Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dramat om lönerna

Annons

Svensk ekonomi tvärnitar. Den prognosen gav Nordea i år. Dagen före hade avtalsförhandlingarna också tvärnitat. De fackliga organisationerna spelar ett högt spel, eftersom motpartens argument stärks varje dag av den ekonomiska utvecklingen.

Avtalsförhandlingar är av tradition en iscensättning med en hjälte och en skurk. Vem som är vem beror på åskådaren. Till dramat hör sedan modiga utfall, sårade känslor och tandagnisslan. Den slutliga upplösningen, kompromissen, bör kunna tolkas av parterna så att ingen behöver tappa ansiktet.

Trots dramaturgin är löneförhandlingarna ingen teater. Det handlar om pengar. Företagen vill behålla pengar för att investera i verksamheten eller dela ut till aktieägarna. Ägarna vill ha utdelning, annars flyttar de sina pengar till andra företag.

Facken i sin tur vill ha så mycket pengar som möjligt till löner enligt principen att de som jobbat ihop intäkterna ska få del av dem. Båda synsätten är logiska. Och för det mesta slutar förhandlingarna i en kompromiss.

Industrifacken motiverar sina krav på löneökningar med att de gick med på återhållsamhet under krisåren. Nu vill facken ha kompensation för sin ”snällhet” eftersom tiden efter krisavtalet inneburit full fart framåt för en stor del av industrin.

De argumenten avfärdas av arbetsgivarna som väljer att se framåt. Och prognoserna för det kommande året är dystra. Nordea spådde i går nottillväxt 2012 mot årets BNP-ökning på 4,4 procent. Arbetsgivarna hävdar att de under stor vånda sagt ja till medlingsbudet på 2,4 procent.

Nu råder avtalslöst tillstånd. Båda parter har möjlighet att varsla om konflikter. Det är det minsta som behövs. Situationen är trots allt väsentligt stabilare i Sverige än i andra länder i Europa. Där har strejker blivit politiska manifestationer mot regeringar och lämnat sin klassiska form som stridsmedel mellan parter. En strejk är inte längre en strejk.

Den dåliga prognosen för Sverige kan paradoxalt vara en hjälp för parterna att komma överens till slut. Trycket på inflationen minskar när den ekonomiska aktiviteten går ner på lågvarv. Det viktigaste för facken är att ge sina medlemmar en reallöneökning. Prestigen måste komma i andra hand.

Mer läsning

Annons