Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Du gör rätt, Lennart Bondeson!"

Det skulle snarare hota demokratin och rättssäkerheten om Lennart Bondeson inte kritiserar Migrationsverket.
Du gör rätt, Lennart Bondeson!

Annons

Kristdemokraten Lennart Bondeson undergräver rättsstaten, anser Folkpartiets Johan Pehrson. Bondeson har tagit initiativ till ett upprop för den utvisningshotade och svårt sjuka flickan Rim Al Amir. Därmed lägger han sig onekligen i ett myndighetsbeslut. Men det är ingen myndighet som han själv kontrollerar.

Det skulle snarare hota rättssäkerheten och demokratin om opinionsbildare, inklusive lokala politiker, håller tyst, när de är upprörda över ett beslut.

Dessutom skriver Johan Pehrson i en överlägsen och mässande ton gentemot en lokal politiker i Örebro som har visat mod, även i situationer då det blåst motvind. Lennart Bondeson hade till exempel det goda omdömet att försvara Mehdi Ghezalis rättssäkerhet, när rubriker om påstådd terrorism dominerade i medierna och nätmobben hade dömt Ghezali på förhand.

Men visst finns det en kärna i Johan Pehrsons inlägg som tål att diskuteras. Statliga myndigheter har en självständighet i Sverige som är ovanlig – även i västerländska demokratier. I Sverige är ”ministerstyre” något av ett skällsord. I många andra länder frågar man sig vad en minister ska göra om han inte sysslar med ministerstyre.

Även i Sverige styr en minister, men det finns tydliga gränser.

Riksdagen stiftar lagar. En rad myndigheter och verk – som lyder under regeringen – ska se till att lagarna följs. Ett sådant verk är Migrationsverket. Varken migrationsministern, justitieministern eller någon annan minister ska lägga sig i enskilda ärenden. En minister som gör uttalanden som kan tolkas som att han eller hon lägger sig i ett beslut kan räkna med att bli anmäld till konstitutionsutskottet – ”ministerstyre”.

Men Johan Pehrson verkar tolka den svenska ordningen så att alla folkvalda ska ha en skyldighet att hålla käften, när de anser att statliga myndigheter beter sig uppåt väggarna. Och han tar då i så att han nästan spricker: ”Det är förvånande att en politiker i maktställning, som dessutom är ansvarig för Barnkonventionens tillämpning, är beredd att underminera rättsstaten”.

Ja, han antyder rent av att detta engagemang skulle kunna leda till ”en väg som kännetecknas av allt annat än respekt för mänskliga rättigheter och demokrati”.

Lennart Bondeson är förvisso en politiker i maktställning. Men han är inte politiskt ansvarig för Migrationsverket. Han har all rätt att agera som opinionsbildare, både gentemot Migrationsverket och andra statliga verk.

Även om Migrationsverket ska agera självständigt måste dess verksamhet ifrågasättas – och debatteras. Till exempel när verket polisanmälde ett antal familjer där barnen blivit apatiska. Det gjordes för att skapa publicitet. Inte ett enda fall drevs till domstol.

Enligt Johan Pehrsons resonemang skulle alla folkvalda politiker vara utestängda från den debatten. Vilken valrörelse, om tiotusentals folkvalda inte fick ifrågasätta de statliga verkens myndighetsutövning!

En annan politiker som lagt sig i Migrationsverkets beslut är Johan Pehrsons partikamrat Staffan Werme. Han agerade för att fotbollspelaren Yunus Ismail skulle få stanna i Sverige. Är Staffan Werme därmed ett hot mot demokratin och rättssäkerheten?

En myndighet må vara självständig. Men när den agerar korkat får den finna sig i att bli granskad, av både politiker och andra opinionsbildare. Däremot måste företrädare för regeringen, de politiker som direkt ansvarar för Migrationsverket, vara väldigt försiktiga när de kommenterar verkets agerande.

Mer läsning

Annons