Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 En konspiration mot Wikileaks?

Annons
Märkligt snabbt. Wikileaks grundare är inte längre misstänkt för våldtäkt. Det gick märkligt snabbt – från en stark misstanke (”sannolika skäl” på juristspråk) till att anklagelsen om våldtäkt drogs tillbaka. Arkivbild: Bertil Ericson/Scanpix

En ”mediekändis” anhölls, misstänkt för våldtäkt. Bra rubrik. Just nu skulle det framstå som smått löjligt att inte skriva att det var Wikileaks grundare, Julian Assange, som under några timmar var anhållen i sin frånvaro, misstänkt för våldtäkt.

Men åklagarmyndighetens trovärdighet har fått sig en rejäl törn.

Först är Julian Assange anhållen i sin frånvaro för våldtäkt, på sannolika skäl. Det är den starkare graden av misstanke. Då ska det finnas konkreta uppgifter som tyder på att en våldtäkt verkligen har begåtts – och trovärdiga uppgifter om att det är just den misstänkte som har begått den brottsliga handlingen.

Några timmar senare är Julian Assange inte misstänkt för våldtäkt över huvud taget. Det som återstår är sexuellt ofredande som är ett betydligt mildare brott. Anhållningsbeslutet upphävs.

Utifrån vad vi vet i dag måste vi ställa frågan: Hur kommer det sig att en åklagare anhåller en person för våldtäkt, på så lösa grunder?

Och går vi tillbaka till de där timmarna, då Julian Assange faktiskt var anhållen, finns det också intressanta frågor att ställa till åklagarmyndigheten.

Hur klantig får man vara som åklagare? Här har vi en person – som möjligen har begått en våldtäkt. Han anhålls i sin frånvaro. Men någon idiot läcker uppgiften till media, så att den anhållne har alla chanser att både sticka iväg och försvåra utredningen.

Även publiceringen av uppgifterna i media kan ifrågasättas. Hela världen har fått se rubriker om att Julian Assange varit anhållen, misstänkt för våldtäkt.

I de spelregler som landets tidningsutgivare lovat att följa, står det bland annat följande: ”Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.”

På nätet cirkulerar nu uppgifter om att det är en konspiration. En sexfälla, gillrad av en underrättelsetjänst någonstans.

Allmänt är jag skeptisk till konspirationsteorier. Men visst var det ett antal underrättelsetjänster och militära ledare på olika håll i världen som log skadeglatt när de läste nyheten om att Julian Assange var våldtäktsmisstänkt. Att han nu är friad från misstanken om våldtäkt spelar inte så stor roll. De svarta rubrikerna har redan ”satt bilden” så att säga. Och det finns alltför många som resonerar i termer av ”ingen rök utan eld”.

Men klantiga åklagare och domstolar kan åstadkomma väl så mycket skada – utan att det ligger någon konspiration bakom.

När en domstol 1952 fällde Fritjof Enbom och medlemmarna i hans ”spionliga” trodde de säkert, helt uppriktigt, att de gjort landet en tjänst. I efterhand har det visat sig att Fritjof Enbom snarare var mytoman än storspion. Flera personer i hans ”liga” var av allt att döma oskyldiga. Det fanns andra – riktiga spioner – som kunde fortsätta att verka, i skuggan av Enbom-affären. Den kom som en skänk från ovan för sovjetiska spionchefer.

Men någon konspiration – en medveten styrning av rättsväsendet för att sätta fast oskyldiga människor – var det knappast. Det var snarare så att åklagare och domstol lät sig dras med i en spionhysteri. Jämför gärna med dagens terroristhysteri.

Konspirationer är naturligtvis kittlande. Men vi ska nog inte utesluta ett annat femonen: vanlig enkel tjockskallighet. Både i fallet Wikileaks och Enbom-affären.

Mer läsning

Annons