Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mördare som chef?

Annons

För 25 år sedan dömdes han för mord på sin flickvän. Dom har fallit. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård. Efter ett år bedömdes han frisk – och kunde börja ett nytt liv.

Nu har han lämnat sitt chefsjobb i en kommun i länet, sedan det blivit känt för arbetsgivaren att han är dömd för mord.

Det fanns ett missnöje med honom. Så frågan är om mordet var en hävstång för att göra sig av med en chef som bedömdes ha lyckats mindre bra.

Vår inställning till kriminella är motsägelsefull. Å ena sidan vill vi att de ska börja leva ett laglydigt liv efter avtjänat straff. Men vi bygger också in en rad spärrar mot just ett laglydigt liv. En stor del av den offentliga sektorn är avstängd för personer som har begått sex- och våldsbrott.

Det kan visserligen behövas sådana spärrar. Men det måste också finnas gränser – om vi menar allvar med vår strävan efter att före detta kriminella ska leva laglydigt.

Även den som är dömd för misshandel, mord eller övergrepp mot barn måste kunna försörja sig den dag han eller hon har avtjänat sitt straff. Och det ska ske genom ärligt arbete. Om vi stänger av en stor del av arbetsmarknaden för dessa personer, innebär det två saker. Dels förlängs straffet med åtskilliga år. Dels riskerar dessa personer att hamna i en halvt underjordisk värld – en väg som i värsta fall leder rakt in i en ny kriminell bana. Det blir fler brottsoffer och högre kostnader för samhället.

Då vore det rakare att välja en hårdare linje från början. Livstidsstraff, som verkligen är livstid. Men det alternativet har knappast några förespråkare i riksdagen i dag. Vi har ett system där en livstidsdömd får lämna in en ansökan om ett tidsbegränsat straff till Örebro tingsrätt.

Mannen som lämnade sitt chefsjobb i Örebro län omfattas inte av det systemet, eftersom han bedömdes som psykisk sjuk, när han begick det bestialiska mordet.

Å ena sidan vill vi att de kriminella ska komma tillbaka till ett vanligt liv efter fängelset. För vi vill ju inte att de ska begå inbrott i vårt hus, att de ska hota min familj eller mörda ytterligare någon.

Å andra sidan har vi svårt att tänka oss att ha en person som är dömd för mord eller hustrumisshandel som arbetskamrat – eller chef.

Men vilket alternativ är värst? Att ha en brottsling som avjänat sitt straff som arbetskamrat? Eller att samma person lever i utanförskap - och utgör ett hot mot sin omgivning?

Mer läsning

Annons