Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 En ny värld bakom höga hinder

Annons
Höga tankar. Kapitalismen är i kris. Men det behöver inte betyda slutet, bara början på ett tankeskifte. arkivbild: Laurent Guillerion/scanpix

Kapitalismens kris. Orden ligger väl i munnen på vänsteraktivister. Kapitalismen är ett ekonomiskt system med profitörer och utsugna som till slut trasas sönder av sina inneboende motsättningar.

Nu har krisen blivit ett begrepp även för de egna anhängarna. I söndags avslutades World Economic Forum, WFE, i schweiziska Davos. Den exklusiva skidorten har sedan 1973 varit mötesplats för all världens makthavare, politiska och inte minst ekonomiska.

Kapitalism och marknadsekonomi är det system som binder samman världens nationer. Få avviker. Kina till exempel är en väl integrerad del av systemet. Demokrati är ingen absolut förutsättning för att vara en del av den kapitalistiska marknadsekonomin.

Årets möte i Davos är ett tidens tecken. Temat har varit ”kapitalismens kris”. Den marxistiska rubriksättningen har flyttat in i kapitalisternas högborg. Det är ett tidens tecken på ett nytt skede i världsekonomin.

I går samlades EU till ytterligare ett krismöte om euron, också det ett tecken på att hela det globala ekonomiska systemet är i gungning. I Davos avslutades veckan på söndagen med debatter som förutspådde en ny syn på det rådande systemets hegemoni. Även begreppet hegemoni har tagit klivet från marxistisk teoribildning över till den andra sidan.

Mötet i Davos tillåter världsekonomins tyngsta makthavare att själva tänka utanför ramarna.

I den avslutande diskussionen samlades unga företrädare från olika delar av världen. De gav sin syn på utvägar ur den kapitalistiska kris som världen upplever. Det handlade inte om revolution i någon form, som vi känner det från historien, utan om ett annat sätt att tänka.

Engelsmannen Niel Bowerman satt på scenen, klädd i kostym som alla andra. Det som avvek från den gängse klädkoden var hans fotbeklädnad, ett par rejäla vinterstövlar. Också det ett tecken.

Niel Bowerman representerade “Giving what we can”, en organisation som verkar för att utradera fattigdomen i tredje världen. Förutom sina egna personliga penningbidrag, ett bibliskt tionde, har organisationen som syfte att visa att det är fullt möjligt att avstå en del av sin inkomst för att hjälpa andra. Dessutom granskar medlemmarna effektiviteten i olika hjälpprogram.

Niel Bowerman gav ett exempel på vilken kraft det finns i internet för att mobilisera. På nolltid, några dagar, samlade hans organisation in pengar för att betala en advokat att granska en ny sjukvårdslag i Storbritannien.

Rapelang Rabana från Sydafrika vittnade också om sin tilltro till modern teknik som ett sätt att förnya och fördjupa demokratin. Medborgare i afrikanska länder har möjlighet att snabbt komma in i det flöde som snurrar runt i världen, bli sekundsnabbt uppdaterade och sedan agera.

En notering är att jag inte var i Davos i går. Jag satt vid en dator i Örebro och kunde följa diskussionen direkt utan någon rapporterande mellanhand.

Bland de unga paneldeltagarna fanns också åldermannen Mohammed Yunus från Bangladesh, han som fick Nobels fredspris 2006 för sitt projekt med mikrolån till de fattiga. Hans budskap var att världens länder och folk behöver en vision om framtiden. Då blir dagens kriser som den i euroländerna inte en föraning om ett sammanbrott utan en trampolin mot en ny ordning.

I dag är det ”moneymaking” som gäller enligt Yunus syn. Världens ledare måste inrikta sig på sociala mål i stället för att flyta på minut för minut i jakt på pengar, var hans budskap.

Hela panelen var enig om att i grunden handlar det om värderingar, alltså kan vi styra utvecklingen med viljan och inte vara offer för makterna. Det kan betyda marknadsekonomi. För att det är effektivt. Och kapitalism. Med ett mänskligt ansikte.

Mer läsning

Annons