Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 En pastor som verkar vara sexfixerad

Annons
ILLUSTRATION: TECKNAR-OLLE

Detta är en berättelse om sexfixering, frikyrklighet, nykterhet – och en pastor som höll en tokig predikan.

Just nu publicerar NA en serie artiklar om frikyrkorna – en mångfacetterad folkrörelse.

Jag är aktiv kristen själv. När jag har rest ute i världen, är det ofta just kyrkor som har gjort en skillnad. När jag insjuknade i svår magsjuka i ett flyktingläger i Kenya, blev jag inlagd på ett missionssjukhus. Det var tur för mig. Men framför allt gjorde sjukhuset en viktig insats för de människor som bodde i området. När jag har besökt biståndsprojekt i Somalia är det påtagligt många av dem som drivits av kristna.

Det finns goda kristna traditioner.

Men det finns också dåliga. En av de sämsta – som fortfarande lever kvar inom delar av kristenheten – är en besatthet av sex. Jag kan förstå att frågor om homosexualitet, äktenskap med mera diskuteras. Men jag har svårt att förstå när sexualitet blir det viktigaste av allt, det som avgör om människor välkomnas i en församling eller inte.

2003 höll pastor Åke Green sin berömda predikan om homosexualitet. Han beskrev homosexualitet som en ”cancersvulst på samhällskroppen”. Han blev åtalad och fälld i tingsrätten, men friad i hovrätten.

Det intressanta med hans predikan är inte bara de delar som ledde till åtal. Det intressanta är att han står för den kollektiva bestraffningens princip. Sveriges tolerans för homosexualitet skulle leda till stora katastrofer. Åke Green förutspådde att det skulle kunna bli både jordbävningar och monsunregn som skulle döda tusentals människor.

Det är också intressant att Åke Green beskrev sexualitet som djävulens ”starkaste vapen mot Gud”.

I Åke Greens värld är alltså kärnvapen, terroristdåd och miljökatastrofer små bekymmer, jämfört med om någon råkar ha sex på ett sätt som inte faller Åke Green i smaken. Kan karln inte tänka på något annat än sex?

IOGT-NTO hör inte till de organisationer som utesluter folk till höger och vänster. Någon gång uteslöts en person som var nazist. Men i januari 2008 beslöt organisationens förbundsstyrelse att utesluta Åke Green. IOGT-NTO:s förbundsstyrelse ansåg att hans uttalanden stred mot IOGT-NTO:s grundsatser om alla människors lika värde.

Det ledde till att organisationen förlorade tusentals medlemmar. Åke Green var alltså inte ensam. Han hade ett stöd inom frikyrkorörelsen. När den kristna dagstidningen Dagen gjorde en omröstning bland sina läsare om det var rätt av IOGT-NTO att utesluta Åke Green, så blev det 85 procent som röstade nej.

Åke Green-debatten blev en debatt där man var ”för” eller ”emot”. Men så enkelt är det inte. Det går faktiskt att vara både ock.

Jag är kristen, men känner en djup avsky för de idéer som Åke Green står för. Den kristna stämpeln utgör inte någon ”godhetsgaranti”.

Jag anser att det var rätt att fria Åke Green i domstol, men det han framförde i sin predikan var galenskap.

Jag anser frikyrkan är omistlig del av de svenska folkrörelserna, men att delar av frikyrkligheten borde fundera över sin sexfixering.

Mer läsning

Annons