Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett politiskt fulspel inom S

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Nej, jag tror inte att kommunalrådet Björn Sundin (S) på allvar är upprörd över att hans partikamrat och landstingsrådet Marie-Louise Forsberg-Fransson pluggar. Flera socialdemokratera som jag har pratat med är övertygade om att det snarare var politiskt fulspel. Ett försök att svartmåla Marie-Louise Forsberg-Fransson inför nomineringarna till regionfullmäktige.

Politiskt fulspel kan ha sin roll i en demokrati. Avslöjanden om kvitton och spritnotor har ofta ett ursprung i internt motstånd mot en viss person. En av dem som drabbats av det är Mona Sahlin.

Men om du inte hittar något som du kan svärta ner din motståndare med är det bättre att ligga lågt. Eller säga rakt ut att du hellre vill ha en annan kandidat på jobbet. Det må sedan vara av politiska skäl eller för att du föredrar att ha en man från Örebro, snarare än en kvinna från Nora på jobbet.

Det jobb som står på spel inför nomineringarna till nästa val har blivit ett snäpp viktigare. Vi ska inte längre välja till ett landsting, utan till den region som kommer att bildas i Örebro län. En minivariant av Västra Götalandsregionen. En institution som både sköter landstingets traditionella uppgifter och en del uppgifter som staten tidigare har haft hand om. Marie-Louise Forsberg-Fransson är den främsta kandidaten för att leda regionen, om Socialdemokraterna vinner valet. Det är uppenbarligen inte alla socialdemokrater som är nöjda med det.

Björn Sundin kunde tydligen inte hitta någon spritnota. Så i stället ifrågasätter han om Marie-Louise Forsberg-Fransson kan sköta sitt landstingsuppdrag, samtidigt som hon pluggar.

Så här skriver Björn Sundin på sin blogg:

”När det gäller diskussionen om att Marie-Louise Forsberg Fransson bedriver studier på halvfart samtidigt som hon är landstingsråd och ordförande i Landstingsstyrelsen har jag sagt följande: jag är förvånad över att hon kombinerar ett så tungt uppdrag med så omfattande studier. Jag vet att det inte är möjligt att göra den kombinationen om man är kommunalråd i Örebro med ansvar för att leda verksamheten, men jag vet inte tillräckligt om hur landstinget fungerar för att uttala mig om vad det där innebär för uppdraget som landstingsråd. Jag är dessutom rätt säker på att om detta gällt ett kommunalråd i Örebro hade kritiken varit hårdare och rubrikerna större.”

Det här slår tillbaka mot Björn Sundin själv. Han har en central position inom socialdemokratin i Örebro. Är det verkligen en nyhet för Björn Sundin att Marie-Louise Forsberg-Fransson studerar sedan flera år tillbaka? Hon har ju inte direkt gjort någon hemlighet av det. Hon har även talat om det för Socialdemokraternas valberedning. Och vet inte Björn Sundin bättre än de flesta andra vad ett landstingsråd sysslar med?

Hur ser feministen Björn Sundin på kvinnor i politiken? Hur ska han till exempel bedöma en ensamstående trebarnsmamma? Är hon automatiskt olämplig som kommunalråd eller landstingsråd? Att plugga på deltid på universitet kan många gånger vara rätt simpelt, om du jämför med att vara ensamstående förälder. Du vet vad du ska läsa. Du vet när det är tentor. Du vet när du ska gå på seminarier. Men du vet inte i förväg när du måste lämna jobbet för att hämta sjukt barn på dagis! Och den där kvällen när du hade tänkt läsa handlingar inför nästa möte, kan du i stället få ägna åt att lösa ett problem som är knutet till barnen.

Jag har ingen aning om varför både den förra och den nuvarande statsministern har skiljt sig. Men en sak är klar: Jobbet som statsminister är inte idealiskt, om du ska försöka hålla ihop en familj. Vi kanske – med Björn Sundins logik – skulle säga att statsministern borde vara ensamstående och inte behöva ägna en massa tid åt barn och familj. Även för en statsminister är det garanterat lättare att plugga på universitet på deltid än att hålla ihop en familj. Speciellt om han eller hon är ensamstående.

Glöm det där med att det skulle handla om studier. Det blir bara löjligt!

Jag har ringt runt till socialdemokratiska företrädare och försökt få en bild av vad striden egentligen handlar om. Det är i varje fall ingen som säger att Marie-Louise Forsberg-Fransson arbetar för lite, snarare finns det en och annan som säger att hon arbetar för mycket. Någon säger att hon borde låtit landstinget betala studierna, eftersom det hon studerar – ledarskap inom vården – har en direkt koppling till hennes uppdrag. Hon har valt att betala studierna själv.

Men det finns bakomliggande motsättningar. Det gnisslar mellan Marie-Louise Forsberg-Fransson, som är ordförande i landstingsstyrelsen, och Jonas Karlsson, som är landstingsråd. Som ordförande i landstingsstyrelsen är Marie-Louise Forsberg-Fransson chef över Jonas Karlsson. Men i partidistriktet är det tvärtom. Där är Jonas Karlsson ordförande och Marie-Louise Forsberg-Fransson vice ordförande. För en tid sedan var Marie-Louise Forsberg-Fransson dessutom motkandidat till Jonas Karlsson som distriktsordförande. .

Historiskt har Socialdemokraterna haft en enastående förmåga att hålla samman, att uppträda som ett enda parti, trots stora meningsskiljaktigheter. Folkomröstningarna om EU-medlemskap 1994 och om euron 2003 är exempel på det. Det var ja till EU och ja till euron som var partiets linje. Partiledningen hamrade samtidigt in budskapet att de som stod för en annan uppfattning var lika goda socialdemokrater.

Men det är som om fördämningarna har sprängts under oppositionsåren. Mona Sahlin utsattes för ett krypskytte under sin tid som partiledare. Håkan Juholt dök upp som partiledarkandidat från ingenstans. Han var dåligt förberedd. Och hans partiledarskap blev en enda lång mardröm. Också på det lokala planet syns detta. Socialdemokraterna i Hällefors har tidvis uppträtt som olika partier. Även den turbulens som lett till att Arnold Bengtsson tvingats avgå som kommunalråd i Lindesberg kan nämnas i det sammanhanget. Och så har vi det märkliga krypskyttet mot Marie-Louise Forsberg-Fransson.

Stefan Löfven har skänkt ro i Socialdemokraternas politiska topp. Men på lägre nivåer är det fortfarande väldigt rörigt när det åtestår mindre än ett år till nästa val.

Mer läsning

Annons