Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett snöfall ska inte behöva stoppa tågen

Det är SJ som får ta huvudsmällen för de omfattande störningarna i tågtrafiken som inträffade efter helgens oväder. Men visst är ansvaret bredare än så.

Annons

Banverket ska se till att järnvägen går att köra på. Och det är Banverket som uppdaterar skyltarna med upplysningar om när tågen går. Fast då måste också tågoperatörerna informera Banverket på ett korrekt sätt.

Den politiska makten ska se till att det råder balans mellan kraven på Banverket och de ekonomiska resurserna. Vi kan ha olika uppfattningar om det meningsfulla i att satsa på underhåll och utbyggnad av järnväg. Men de politiska kraven måste stå i överensstämmelse med resurserna.

Just det delade ansvaret gör att det blir lite för lätt att skylla ifrån sig.

Ibland hör vi att terrorister kan slå ut viktiga samhällsfunktioner. Ibland hör vi att datahackare genom snillrika attacker kan slå ut hela eller delar av våra samhällsfunktioner. Och visst, diskutera gärna sådana hot.

Men vad var det som hände i lördags? Var det inte viktiga samhällsfunktioner som slogs ut, när varenda tåg mellan Stockholm och Göteborg ställdes in, när bangården i Hallsberg stängdes och när en stor del av Stockholms tunnelbanor fick stängas av?

Det var varken terrorister eller ondsinta datahackare som låg bakom, utan ett vanligt snöfall. Nja, vanligt var det kanske inte. Men inte så förskräckligt ovanligt heller. Ibland stormar det som bara den. Visst, det kanske bara sker någon gång per årtionde. Men vi måste ändå tänka tanken att det kan ske. Ibland snöar det intensivt. Vi måste ha system som klarar av att hantera den störningen.

Nej, vi kan inte kräva att tågen ska gå exakt på minuten efter ett snöfall som det i lördags. Vi måste acceptera inskränkningar. Varken Banverket eller tågoperatörerna kan ha en personalstyrka som är dimensionerad för det värsta. Däremot måste de ha en bättre beredskap för det värsta.

Om tågoperatörerna hade minskat antalet avgångar under ordnade former – och sedan informerat resenärerna om vad som skulle hända. Ja, då hade allt varit gott och väl. Men det som hände var ju att det blev totalstopp på betydelsefulla tåglinjer. Och resenärerna fick ofta inte veta ett skvatt, mer än att det var stora störningar i trafiken. Ibland blev det till och med något som närmast liknar lurendrejeri. Nya besked om förseningar kom hela tiden.

Vintern 2001 – 2002 var också ett mörkt år för tågtrafiken. Då lovade Banverket och tågoperatörerna att de skulle vidta en rad åtgärder för att klara vintrarna bättre. Till exempel beslöts att installera värmesystem i växlarna. Men åtgärderna efter den krisen räcker uppenbarligen inte.

Det ska inte behöva bli långa totalstopp på de viktigaste järnvägslinjerna. Och informationen till passagerarna måste genomgå något av en revolution.

Mer läsning

Annons