Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU bestämmer inte lönerna

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Fackförbund kräver att EU inte ska lägga sig i lönebildningen. Oppositionen i EU-nämnden anser att regeringen ska kräva garantier för att EU inte ska lägga sig i lönebildningen.

Vid EU-toppmötet i Bryssel sade EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso:

– Det sista vi vill är att Bryssel ska sätta lönerna i medlemsländerna.

Det handlar om europakten. En överenskommelse mellan euroländerna om att gemensamt sätta upp mål som ska stärka hela euroområdets konkurrenskraft. Att lönerna ingår i ett program för stärkt konkurrenskraft är i och för sig inte så konstigt. Om lönerna hålls alltför låga leder det till att köpkraften hålls nere, med följden att det går dåligt för många tjänsteföretag som säljer till vanliga konsumenter. Då försämras konkurrenskraften. Om lönerna rusar iväg snabbare än produktiviteten, blir det luft i lönekuvertet. Och arbetsgivare tvingas betala ut löner som det inte finns någon täckning för. Då försämras också konkurrenskraften.

I Europa sätts lönerna på olika sätt. Många länder har till exempel lagstadgade minimilöner. I Sverige är det arbetsmarknadens parter som sätter lönerna. Kritikerna mot europakten anser att den svenska modellen därmed skulle vara hotad.

Men, nej så är det inte. Sverige står än så länge utanför pakten. Och även om vi skulle gå med innebär den inget hot mot det svenska systemet där arbetsmarknadens parter styr löneutvecklingen.

I normala fall har EU-kommissionen stora befogenheter att ryta till mot medlemsländerna, när den anser att de inte har följt EU:s lagstiftning. Men europakten är inte en vanlig EU-lag, utan en mellanstatlig överenskommelse.

I uppgörelsen om europakten sägs det uttryckligen att ”den kommer att inriktas på åtgärder där behörigheten ligger hos medlemsstaterna”. Och det beskrivs också hur jobbet ska utföras:

”Genomförandet av åtaganden och framsteg när det gäller att nå de gemensamma politiska målen kommer att övervakas på politisk nivå av stats- eller regeringscheferna i euroområdet och i deltagande länder på årlig basis och på grundval av en rapport från kommissionen.”

Alltså: Varje land lovar att uppnå vissa mål. EU-kommissionen granskar om målen har uppfyllts. Sedan kan stats- och regeringscheferna säga ”fy” åt de länder som inte har uppnått målen. Mer än så blir det inte. Ett utlåtande från kommissionen eller uttalande från stats- och regeringscheferna får status som ett debattinlägg.

Metoden har använts förr inom EU. Den kallas för ”den öppna samordningsmetoden”. För exakt elva år sedan beslöt EU-länderna att EU skulle bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Det skulle uppnås genom den öppna samordningsmetoden. EU blev inte världens starkaste ekonomi. I dag kämpar EU med akut krishantering i en rad av medlemsländerna.

När statsminister Fredrik Reinfeldt beskriver besluten vid torsdagens och fredagens toppmöte i Bryssel säger han så här:

– Vi har fått kraftfulla verktyg för reformer i medlemsländerna.

En annan bild ges av EU-parlamentets talman, Jerzy Buzek:

– Den öppna samordningsmetoden har egentligen aldrig fungerat, säger han.

Mer läsning

Annons