Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får vi ha hemligheter för staten?

Annons
Dömda. Ska polisen kunna kräva att du lämnar ut lösenordet till din dator? I Storbritannien har två personer dömts till fängelse för att de inte lämnat sina lösenord till polisen. Arkivbild: Janerik Henriksson/Scanpix

En 19-årig man i Liverpool har dömts till fyra månaders fängelse. Hans brott: Han vägrade att uppge lösenordet på sin dator till polisen.

En 33-årig man från London dömdes till nio månaders fängelse för samma typ av förseelse. Han vägrade att tala om för polisen hur de skulle komma åt innehållet i hans dator.

De båda är alltså inte dömda för uppgifter som finns i deras datorer, utan enbart för att de vill behålla sina hemligheter. Ska staten kunna tvinga oss att avslöja våra hemligheter? Ska vi över huvud taget få ha några hemligheter för staten?

19-åringen misstänks vara inblandad i en barnpornografihärva. Ett avskyvärt brott. Men polisen hade uppenbarligen inte några starka belägg för att 19-åringen hade begått ett brott. I varje fall inte tillräckligt starka för att få honom dömd.

33-åringen hade en modellraket i sitt bagage och hade rester av ett explosivt ämne på händerna. Därmed tändes alla varningslampor för terrorism. Men 33-åringen är inte misstänkt för något annat än att ha vägrat lämna ut lösenordet på sin dator.

Storbritannien har en lag som ger en rad myndigheter befogenhet att både spana på internettrafik och gå in i privatpersoners datorer. Skälen kan vara skiftande. Naturligtvis handlar det om att bekämpa allvarliga brott som terrorism. Men lagen är skriven med gummiparagrafer som går att dra i stort sett hur långt som helst. Myndigheter får spana på sådant som kan störa ordningen, utgöra ett hot mot allmän hälsa eller sådant som kan vara av intresse för landets ekonomiska välstånd.

För övrigt verkar den första versionen av den svenska FRA-lagen (den som tillät signalspaning på till exempel e-post för nästan vilket syfte som helst) ha inspirerats av ovanstående brittiska lagstiftning. Det är nästan så att jag känner igen ordvändningarna, när jag läser.

Den första FRA-lagen ersattes senare med betydligt mera strikt lagstiftning.

19-åringen hade naturligtvis kunnat lämna ut lösenordet till polisen – och slippa fängelsestraffet. Eller så hade polisen då fått den nödvändiga bevisningen för att fälla 19-åringen för barnpornografibrott.

Den brittiska lagen kan sägas utgå från ”rent mjöl i påsen”-teorin. Vi ska vara beredda att lämna ut våra privatliv och innehållet i våra datorer till de myndigheter som vill oss väl. Och har vi inte något skumt för oss, har vi inte heller något att frukta.

Men alla människor har hemligheter. Hemligheter som inte är det minsta brottsliga. Hemligheter som myndigheter inte har med att göra.

Att du skyddar dina hemligheter med ett lösenord behöver inte innebära att du har begått eller planerar något brott. Det är tvärt om smart att skydda uppgifterna i datorn.

Å andra sidan är handel med barnpornografi ett allvarligt brott. Brottsoffrens intresse ska vägas mot behovet av integritet.

Ja, jag kan tänka mig att en misstänkt brottsling tvingas lämna ut sitt lösenord – och ytterst att han eller hon döms till fängelse för att försvåra utredningen om lösenordet inte lämnas ut. Men det måste i så fall ske på grundval av en konkret misstanke. Till exempel att en domstol konstaterar att personen är misstänkt på sannolika skäl. Då finns det redan utredningsmaterial som pekar på att personen kan vara en brottsling.

Frågan om att knäcka lösenord kommer säkert att bli aktuell även i Sverige.

Men om det skulle gå att tvinga folk att lämna ut lösenord bara för att polisen misstänker att någon har ”något fuffens” för sig, blir det farligt. Då kan polisen knacka på hos i stort sett vem som helst och kräva att få se vad som finns i datorn. Då är vi riktigt farligt ute.

Mer läsning

Annons