Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folket väljer pest eller kolera

Annons
Dubbelt upp. Muhammed Mursi och Ahmed Shafiq blev etta och tvåa i det egyptiska presidentvalet, två politiska ytterligheter som skrämmer många av landets demokratiaktivister. arkivbild: Fredrik Persson/scanpix

I Kairo stormade politiska motståndare presidentkandidatens kontor och satte eld på huset. I Aten tystnade alla massmedia under 24 timmar. Journalisterna strejkade i protest mot den nya politiken.

Måndagen gav två bilder av demokratins drama, från två länder skilda åt av Medelhavet. Det går inte att sätta något likhetstecken mellan händelserna, men båda visar hur svår verkligheten är att handskas med.

I Egypten röstade knappt hälften av de röstberättigade. De två kandidater som blir kvar till den andra omgången 16 juni representerar ytterligheter i landets politik.

Bäst gick det för Muhammad Mursi, som fick drygt 24 procent. Hans framgång är ingen överraskning. Han är islamist och det Muslimska brödraskapets kandidat. Brödraskapets parti vann en storseger i parlamentsvalet i höstas. Att deras man skulle ha framgång var givet.

Tvåan och motkandidat till Mursi är Ahmed Shafiq. Det är han som är skrällen. Över 23 procent av de egyptiska väljarna la sin röst på en man som har nära kopplingar till den gamla Mubarak-regimen, det korrupta och våldsbenägna styre som till slut ledde till den egyptiska revolutionen förra året.

Sedan Mubarak avgick och revolutionen segrade i sin första glädjeberusade fas, har egyptierna utsatts för stora påfrestningar. Militären som styrt har bevakat sina egna intressen, medan ekonomin blivit allt sämre och arbetslösheten ökat. I spåren har kriminaliteten ökat. Här hittade Ahmed Shafiq sin plattform, exgeneralen som gjorde säkerheten till politiska vallöften.

De som protesterar på Tahrirtorget nu och andra ställen i Egypten visar sin vanmakt över att mittenpolitikerna, både liberaler och socialister, är bortröstade. Många av dagens demonstranter var drivande i revolutionen och har nu ett val mellan pest och kolera: antingen en Mubarak-man – eller en islamist, som tillsammans med sina bröder i parlamentet (för det är enbart män) kan bilda ett ointagligt fort i egyptisk politik.

Själva valprocessen får kritik och klassas av oberoende observatörer som av ”låg kvalitet”. Men även om kvaliteten hade varit god är det inte säkert att resultatet blivit så mycket annorlunda. Att ett folk i kristider väljer två män med tydliga budskap är inte konstigt. Det är demokrati.

I Grekland är det nyval samtidigt med den andra omgången i det egyptiska presidentvalet. Grekerna röstade bort de partier som symboliserade den gamla korrupta och ansvarslösa politiken – och de nya hårda nedskärningarna.

Kraftigt sänkta löner och arbetslöshet är den nya vardagen i Grekland, samma hopplösa situation som egyptierna upplever. Grekerna visade sitt missnöje i valet i maj. Resultatet blev att ingen ny regering kunde bildas. Så kan det bli i en demokrati. Nu får väljarna en ny chans.

För mittenväljarna i Egypten är presidentvalet ett bakslag, ett val mellan två vägar till mer eller mindre totalitära politiska system. Grekerna vacklar mellan partier som lovar orealistiska återställare, och nyvakna realister som inte lovar något annat än en mödosam väg mot något bättre i framtiden.

Dramatiken är stor både i Grekland och Egypten och både egyptier och greker prövas hårt. Men demokratin är, som Winston Churchill myntade, det sämsta av alla styrelseskick, förutom alla andra.

Mer läsning

Annons