Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För mycket valtaktik, Björklund!

Annons
En annan idé. Jan Björklund har drivit en annan idé än att mer pengar ska lösa skolans problem. Nu anpassar han sig till Socialdemokraterna när han i stället borde driva sina egna frågor. Arkivfoto: Per Knutsson/TT

Skolan tål inte fler skattesänkningar var temat för Stefan Löfvens framträdande i Örebro på tisdagen. Samma dag presenterade regeringen ett förslag som liknar Socialdemokraternas – fler lärare och mindre klasser i lågstadiet.

Borde jag som liberal glädjas åt att regeringen vrider ett vapen ur händerna på Socialdemokraterna? Nej, det är för mycket valtaktik.

Skolan har blivit en av de riktigt stora frågorna inför valrörelsen. Det finns en skiljelinje mellan utbildningsminister Jan Björklund och Socialdemokraterna. Och det finns ingen anledning att radera ut den skillnaden inför valet.

Sverige har redan en förhållandevis lärartät skola. Vi satsar redan mycket pengar på skolan. Och skattesänkningarna har inte inneburit mindre pengar per elev. Socialdemokraternas utgångspunkt är enkel: Vi ska satsa ännu mer pengar på skolan, ännu större lärartäthet. En bättre skola ska mätas i antalet miljarder kronor. Sådant är det tacksamt att driva valkampanj kring. Löften av typen: ”Om vi vinner valet blir det fler lärare i din skola redan nästa år”.

Jag ska gärna tillstå att även Alliansen använder sig av sådana knep i valrörelser. Ett exempel på det var att utlova fler poliser som ett sätt att bekämpa brottslighet. Metoden är inte särskilt effektiv. Det blir en pseudoåtgärd. En dyr symbolhandling.

Så varför ska Jan Björklund delta i en symbolisk kamp om mer pengar till skolan?

Han har i grunden en annan linje, som han har drivit tålmodigt sedan han blev utbildningsminister 2006. Det handlar om frågor som är svårare att mäta: attityden till kunskap. Det har resulterat i tidigare betyg, ett nytt betygssystem, en ny lärarutbildning, en ny skollag, en ny läroplan, särskilda tjänster som förstelärare och krav på att staten återigen ska ta över arbetsgivaransvaret för lärarna. Kort sagt: I stället för att räkna antalet elever per lärare har Björklund satt klassrummet i centrum. Där ska det finnas skickliga lärare med befogenheter och verktyg för att driva bra undervisning.

Det är ingen enkel väg. Den tar tid att genomföra. Den kräver omfattande utredningar. Kritiken från oppositionen har tidvis gått ut på att Björklund har haft alldeles för bråttom.

Nästan direkt efter att han tillträdde tillsatte Jan Björklund en rad enmansutredningar för att förändra skolan. Men med skolreformer är det ungefär som med jobbskatteavdragen. Socialdemokraterna accepterar dem i efter hand. Så faktum är att Jan Björklund har vunnit skoldebatten, även om han skulle förlora sin ministerpost efter valet.

Men Socialdemokraternas acceptans för Björklunds reformer innebär ju inte att de övertagit hans idéer.

Socialdemokraternas har inte någon idé med skolan, mer än att satsa mer pengar och skylla sjunkande resultat på regeringen. Ett exempel på det orimliga med en sådan anklagelse: Den nya lärarutbildningen beslutades under den förra mandatperioden, den trädde i kraft hösten 2011. Eleverna från den nya lärarutbildningen har inte ens kommit ut som lärare ännu.

Mer läsning

Annons