Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fördomarna som går kors och tvärs

Annons
Kulhål. Ett kulhål efter en attack mot den judiska församlingen i Malmö. Antisemitismen erbjuder, liksom islomofobin, en enkel förklaring på ett komplicerat skeende. Arkivfoto: Stig-Ake Jönsson/Scanpix

Skribenten Damon Rasti skrev i Svenska Dagbladet Brännpunkt i förra veckan: ”När ska vi med invandrarbakgrund sluta med vår egen rasism?”.

Det är klart att han har rätt, att det bland invandrare – lika väl som bland svenskfödda – finns inbyggda fördomar eller en historiskt grundad avsky mot människor som råkar ha en viss nationalitet, en viss religion eller till och med en viss hudfärg.

För en tid sedan misshandlades en pappa svårt i Malmö, inför sin son. Polisen betecknar misshandeln som ett hatbrott. Av allt att döma var det andra invandrare som låg bakom dådet.

Rasismen – eller fördomarna – riktas sällan åt ett håll. De går snarare kors och tvärs. Och varför skulle invandrare vara annorlunda än oss andra?

Malmö har flera gånger uppmärksammats för trakasserier mot judar. Judar görs kollektivt ansvariga för Israels politik, vilket naturligtvis är helt orimligt.

Antisemitismen är tyvärr djupt rotad. Tysklands nazister hittade inte på antisemitismen. De plockade fram den. De gjorde politik av den. Och de förstärkte föreställningar om att det skulle pågå en judisk världskonspiration. En del av denna antisemitism lever vidare i arabvärlden i dag, förstärkt av Mellanösternkonflikten. Antisemitismen erbjuder en bekväm och enkel förklaring, på ett komplicerat skeende.

Men vi ser också en omvänd fördom mot muslimer, som säger att det är islam som står för världskonspirationen. Islam är på väg att ta över Sverige. Då blir den muslimska kvinnan med sjal automatiskt en företrädare för den stora konspirationen. Även islamofobin erbjuder en enkel förklaring på ett komplicerat skeende.

Men en djupt rotad avsky mot en viss nationalitet kan finnas även bland invandrare som inte kommer från så exotiska länder.

Finländare som är födda långt efter andra världskriget kan hysa en djup och känslosam avsky för allt som är ryskt. Inte så konstigt, med tanke på landets historia.

Det finns ju också ett slags skämtsam fördomsfullhet som vi sällan upplever som särskilt problematisk. Smålänningar är snåla. Göteborgare berättar gärna vitsar. Örebroare är gnälliga. Norrbottningar är tystlåtna (ungefär som finnarna).

Det är faktiskt okej att ha fördomar. Det vore inte realistiskt med en värld helt utan vanföreställningar om hurdana ”de andra” är. Det må sedan vara yrkesgrupper (journalister, kanske), folk från vissa städer eller människor av en viss nationalitet. Och vi alla kommer att utgå från devisen att ”de enda fördomar som är korrekta är mina egna”.

Men det finns en gräns där vi alla har ett ansvar att säga stopp. Och det är när människor görs kollektivt ansvariga för att de råkar tillhöra en viss folkgrupp eller viss religion. Judar i Sverige ska inte behöva stå till svars för vad Israel gör eller inte gör. Muslimer i Sverige ska inte behöva svara på frågor varje gång en fanatiker i Mellanöstern har sprängt en bomb.

Mer läsning

Annons