Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glöm inte tyrannin vi sett i väst

Annons
Våldsamma människor. Religioner är inte våldsamma – människor är det, säger Reza Aslan. Foto: Rebecka Uhlin

Teven står på i bakgrunden. Den visar någon amerikansk nyhetsstudio, med snygga programledare och rullande bakgrundsbilder. De verkar prata om terrorattacken mot Charlie Hebdo och IS framfart i Mellanöstern. Ord som” antal döda” och ”terrorism” går att urskilja ur bruset. Jag lyssnar förstrött och konstaterar, som så många gånger förr, att diskussionen har gått på grund.

Att vi inte kommer någonstans, så länge vi pratar om samma saker på samma sätt. ”Är Islam en våldsam religion?” frågar den blonda programledaren och avfyrar ett tandblekt leende rakt in i kameran. Skivan hackar.

Den amerikansk-iranska författaren och religionsprofessorn Reza Aslan fick den här frågan för några veckor sedan, under en tevesänd intervju. Han lyckades sammanfatta hela problematiken i en enda mening, så slagkraftig i all sin enkelhet att den egentligen inte behöver förklaras.

– Religioner är inte våldsamma – människor är det, sa han. Religion, oavsett om det är Islam eller Buddhism, bygger på tolkning och på vad människor tillför till sin tro. Är människor våldsamma är med största sannolikhet deras handlingar det också.

Vi förenklar gärna vår värld för att göra den greppvänlig. Men bakom varje konflikt gömmer sig lager av problematik under vilka det går att urskilja mönster. Våld och terror skapas inte ur ett vakuum. De är uttryck för frustration, ofta grundat av förtryck. IS föddes ur shiamuslimers förtryck mot sunnimuslimer i Irak, en grupp människor som utsatte en annan grupp för obeskrivliga grymheter. Det rättfärdigar inte IS metoder, men förklarar likväl reaktionen. Konflikten i Gaza bygger på en outtröttlig ond cirkel av förtryck och hämnd, där båda sidor anser sig vara de utsatta offren som försvarar sig mot den brutala motståndaren. Vår världsordning bygger på att våld är den självklara lösningen på våld.

Men så plötsligt händer något oförutsägbart, som egentligen inte hör hemma i vår våldskultur. Röster höjs om att det har fötts en fredsrörelse i Gaza. Rörelsen har egentligen funnits länge, men under de senaste åren har den vuxit sig starkare. Parollen är enkel: att skapa fred utan att använda våld. Palestinier och israeler, de naturliga fienderna, väljer alltså en ny väg. Det som för dem samman är den delade uppfattningen om att kriget måste få ett slut. De har tröttnat på att frukta för sina liv och på att begrava sina nära och kära. De är trötta på att hata varandra.

Det är lätt att tala om våld och terror som något som bara tar sig uttryck i andra delar av världen, i muslimska länder till exempel. Men det vore att förneka historien. Västvärlden har ofta visat prov på tyranni och grymma metoder, men skillnaden är att det våldet har paketerats i ett självrättfärdigande frihetsargument. Vissa använder våld för att befria och försvara sin civilisation, kultur och demokrati, medan andra använder våld för att försvara sitt folk och sin gud. Den gemensamma nämnaren är inte religion utan människans benägenhet att bruka våld. Det enda sättet för världen att bryta våldscykeln är inte att slå tillbaka, utan att välja försoning framför hämnd.

Mer läsning

Annons