Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grälande hjältar behövs på Twitter

Annons
Illustration: tecknar-Olle

Sociala medier gör något med humöret. Det är som om det folk skriver på Twitter eller Facebook inte är ”på riktigt”. De tar sig friheter att skriva saker som de aldrig hade skrivit om det hade varit en insändare till en papperstidning. Dessvärre verkar det även gälla etablerade politiker.

Björn Sundin är kommunalråd och socialdemokratisk politiker i Örebro. Om han skriver en debattartikel till NA skulle han förmodligen ta god tid på sig. Skriva sin artikel i lugn och ro, kanske ta hjälp av en politisk sekreterare. Och när artikeln är färdigskriven: läsa igenom den en eller två gånger till, för säkerhets skull. Det som står i en debattartikel måste han kunna stå för, både på publiceringsdagen och i framtiden. Även om folk i allmänhet har glömt artikeln några dagar senare, kan en politisk motståndare plocka fram den om en månad eller ett år – och citera någon oförsiktigt formulerad mening.

Det ligger i sakens natur att denna eftertanke inte finns på de sociala medierna. Här är det snabbhet som gäller. Men lite mer eftertanke skulle inte skada. Till exempel medger Björn Sundin att twitterdebatterna mellan honom om själv och Folkpartiets Staffan Werme gick överstyr. De blev dåliga för dem båda. Om en av dem uttryckte sig oförsiktigt svarade den andre med att försöka vara ännu mer dräpande.

Politiska gräl på 140 tecken kan vara ett bra komplement till annan politisk debatt. Men då krävs att det bland deltagarna finns någon ”grälets hjälte”. Någon som bestämmer sig för att inte följa med ner i invektivens träsk.

För en tid sedan förekom en debatt mellan Björn Sundin och moderaten Linn Andersson som just krävde en ”grälets hjälte”. Men någon sådan dök aldrig upp. Replikerna mellan dem var av följande typ. Linn Andersson tyckte att Björn Sundin skulle kunna ”föreläsa i hur man använder maximalt med härskartekniker”. Björn Sundin svarade att ”det är inte härskarteknik att rätta lögner” – och mot slutet lade han till ”deal with it”. På detta svarade Linn Andersson: ”Pratar jag med en tonåring eller med ett kommunalråd”.

Allmänintresset för denna replikväxling är absolut noll. Den säger ingenting om var de båda politikerna står. Den säger ingenting om skillnader i hur de tänker lösa kommunens problem.

Hur ska härskarteknik definieras? Svar: Ett inlägg som det inte finns något vettigt svar på. Både Björn Sundin och Linn Andersson använde den typen av argument.

Det hade varit smartare om Björn Sundin skickat mejl till Linn Andersson (mer än 140 tecken) där han sakligt beskrivit de felaktiga påståenden som han menar att hon kommit med. Och Linn Anderssons svar (”Pratar jag med en tonåring eller pratar jag med ett kommunalråd”) finns det inte heller något vettigt svar på. Det är en komplett meningslös fråga, som bara syftar till att klippa till motparten. Det är inget elegant personangrepp. Bara dumt.

Det är just här som grälets hjälte behövs. Någon som bestämmer sig för att höja nivån på diskussionen, oavsett vem som ”började”.

Politiskt förtroendevalda måste vara föredömen, även på Twitter och Facebook. Och de måste ha förmåga att dämpa invektiven, inte förstärka dem.

Mer läsning

Annons