Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gränsen för föräldrars ansvar

Annons
Potentiellt farlig. På badhuset kan gränsen mellan trevlig dagsutflykt och tragedi vara hårfin. Arkivbild: Kerstin Carlsson/Scanpix

En femårig pojke var nära att drunkna i Gustavsviksbadet i Örebro. Nu inleds en utredning mot en av föräldrarna. En markering från länets myndigheter. Det har åtminstone inträffat handfull olyckor vid bad i Örebro län sedan 2008, varav två med dödlig utgång.

Men samtidigt: Varför inleddes ingen förundersökning i de fyra tidigare fallen? I samtliga dessa fall måste vi utgå från att det fanns en vuxen som hade ansvaret för barnet – och som under ett ögonblick tittade bort eller släppte barnet ifrån sig. Begicks det brott även i de fallen?

Är det så att det krävs fem eller sex drunkningstillbud på tre och ett halvt år för att polis och åklagare ska agera?

Barn kräver tillsyn. Små barn kräver tillsyn nästan alltid, utom möjligen när de sover. Ingen vettig förälder skulle till exempel släppa ut en treåring i trafiken, även om treåringen vet vart han eller hon ska gå.

När små barn vistas vid en badplats eller i ett badhus är det en hårfin gräns mellan en trevlig dagsutflykt och en tragedi. Och det finns ett rättsfall som kan ge en fingervisning om det juridiska ansvaret för en vuxen som har ansvar för ett barn.

Den 17 juni 2008 gjorde en grupp barn från en förskola i Borlänge en utflykt till Vattenparken i staden. De skulle mata fåglar. En tvååring föll i vattnet. Han räddades och klarade sig utan skador. Men förskolläraren som ansvarade för honom åtalades och fälldes. Hon dömdes till 80 dagsböter och 4 600 kronor i skadestånd till pojken.

När förskolläraren släppte pojkens hand gjorde hon sig skyldig till en brottslig handling, ansåg tingsrätten. Domen överklagades till Svea hovrätt, som fastställde tingsrättens dom. Nu har ärendet gått ända till Högsta domstolen. Om ärendet prövas i Högsta domstolen kan målet bli vägledande även för drunkningstillbudet på Gustavsviks badhus. Då fastställer Högsta domstolen en gräns för föräldrars och andra vuxnas ansvar.

Alla föräldrar vet att barn är sårbara. Men alla föräldrar har också någon gång varit skärrade över hur snabbt ett barn kan förflytta sig till en olämplig plats. Så frågan är: går gränsen för brott verkligen vid att släppa barnets hand? Eller blir det ett brott först om barnet råkar ut för en olycka?

Att det inleds en utredning om förälderns ansvar vid ett drunkningstillbud är ett tecken på att barnens ställning har blivit starkare. De betraktas som individer. De har rättigheter. Om ett barn utsätts för brott ska åklagare och polis utreda vad som har hänt. Av någon märklig anledning ansåg samhället under många år att det skulle vara förbjudet för vuxna (som möjligen kan försvara sig) att puckla på varandra. Däremot var det okej att slå värnlösa barn, åtminstone ”lite grann”. Men 1979 förbjöds barnaga.

Den långsiktiga trenden är att antalet dödsfall bland barn minskar. På 70-talet var det över 400 barn per år som dog på grund av olyckor, övergrepp, självmord med mera. I dag är det färre än 100. Det går åt rätt håll. Men vi borde kunna komma närmare noll.

Mer läsning

Annons