Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gråt, för sjutton!

Annons

Nyhetsuppläsaren harklade sig och grät, när hon tillkännagav att ”den käre ledaren” i Nordkorea, Kim Jong Il, är död. Det enda utländska tv-bolag som kunde gå omkring i Pyongyang och höra vad folk tycker om diktatorns död var den kinesiska statstelevisionen. Tv-teamet möttes av demonstrativt gråtande människor.

Det är svårt att undgå tanken att en statlig order har utgått. När den ”käre ledaren” är död är det bäst att gråta. Den som inte gör det kan betraktas som otillförlitlig. Alltså: Gråt, för sjutton!

Under Kim Jong Ils välde blev Nordkorea beroende av livsmedelsbistånd, för att förhindra svält. Samtidigt satsade hans regim en stor del av resurserna på militären – och på att utveckla kärnvapen. En klassisk tyrann som bryr sig föga om det egna landets välstånd.

De som har träffat Kim Jong Il beskriver en person som inte alls var obegåvad, som visste vad som händer i omvärlden. Men han hade också en minst sagt märklig världsbild, besatt av USA som den stora fienden.

Nu pekar allt på att sonen Kim Jong Un blir landets nya ledare – åtminstone i någon formell mening. Och vi kommer att få höra den ena fantastiska berättelsen efter den andra om vad Kim Jong Un klarar av. Det ingår så att säga i den officiella bilden av Nordkoreas ledare att han inte bara är statsman, utan också landets främsta poet, ett geni när det gäller filmproduktion och så vidare. Enligt officiell nordkoreansk historieskrivning lyckades Kim Jong Il slå flera hole in one i rad, på sin första golfrunda. Och när han föddes syntes två regnbågar.

Men vad vill omvärlden med Nordkorea? De kinesiska kommentarerna talar mest om behovet av ”stabilitet”, alltså ett önskemål att regimen inte ska falla samman.

Att ställa om det gamla Östtyskland till att bli en del av Förbundsrepubliken Tyskland kostade biljoner. Och det var ingenting jämfört med vad det skulle kosta att återuppbygga Nordkorea efter årtionden av vanstyre.

Men förr eller senare kommer fasaden att spricka. Inte ens regimen i Nordkorea klarar av att hålla landet isolerat. Det smugglas in videofilmer med tv-serier från Sydkorea. Nordkoreaner går över gränsen till Kina för att tigga lite mat. Det kommunistiska Kina är ett underverk av hög levnadsstandard och öppenhet, jämfört med Nordkorea.

Men om det skulle bli en nordkoreansk vår kommer det att krävas enorma insatser av omvärlden. Är vi beredda?

Mer läsning

Annons