Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå Carl Bildt, säg någonting!

Annons
Hur länge till? Gudstjänst i Iraks huvudstad Bagdad. Kristendomen har funnits i Irak längre än i Sverige. Arkivbild: Hadi Mizban/TT-AP

Kristna har levt i Irak sedan 2000 år tillbaka. Enligt sägnen flyttade aposteln Tomas västerut år 35. Det var han som tvivlade på den att den uppståndne Jesus verkligen var Jesus. Han fick sticka fingrarna i hålen på Jesu händer. Kristendomen har funnits längre i Irak än i Sverige.

Nu drabbas den kristna minoriteten av en brutal etnisk rensning. Rörelsen Islamiska staten Irak och Levanten går segrande fram i strider. Det är alltid svårt att dra historiska paralleller. Men visst känns vibrationerna från 30- och 40-talens nazism när vi ser vad som händer i de områden som kontrolleras av den islamistiska rörelsen. Företag uppmanas av avskeda anställda som är kristna. Hus där det bor kristna märks med bokstaven N. Kristna flyr för sitt liv. De få kristna som är kvar får ett ultimatum. Antingen konvertera till islam eller betala en särskild skatt för ”otrogna”. Alternativet är döden. Och det ska tilläggas att det även i Bagdad finns ett hot mot kristna.

Diktatorn Saddam Hussein mördade oppositionella, använde stridsgas mot kurdiska byar och terroriserade landets shiamuslimer. Samtidigt var en av hans närmaste medarbetare, Tariq Azis, kristen.

Iraks nuvarande ledare, premiärminister Nuri al-Maliki har anklagats för två missgrepp. Det ena är att han övergett försöken att överbrygga motsättningar mellan shiamuslimer, sunnimuslimer och kurder. Hans regim framstår mer och mer som en sekteristisk shiamuslimsk regim, med stöd av Iran. Det andra missgreppet är en allmän misskötsel av landet. Han har till exempel gett sina söner viktiga poster i statsförvaltningen.

Islamiska staten Irak och Levanten har agerat smart. När rörelsen erövrat ett område erbjuder den majoriteten av invånare en ”smekmånad”, där det råder lag och ordning. Onödiga hinder för köpmän röjs undan. Och så får människor dessutom ett sunnitiskt styre som de ytligt kan identifiera sig med. Så har även Talibanerna i Afghanistan agerat – de har erbjudit ett alternativ till ett korrupt och dåligt fungerande styre. Men sedan kommer repressionen. Och nu riktar Islamiska staten Irak och Levanten repressionen mot den kristna minoriteten.

Vi kan föra resonemang om hur det kunde gå så illa. Och vi kan föra resonemang om vilka krav som borde ställas på den irakiska regeringen – att den inte ska lämna fältet fritt för de mest extrema och våldsamma islamistiska rörelserna. Men för många av Iraks kristna är läget akut. När en terroriströrelse hotar att mörda människor, borde röster höras.

Men tyvärr hör vi inte mycket. Jag söker på ordet ”kristna” på UD:s hemsida. Jag finner bland annat ett tal om solidaritet med förföljda kristna som civilminister Stefan Attefall höll i oktober förra året. Men var finns de vassa uttalandena av utrikesminister Carl Bildt? Vad säger statsminister Fredrik Reinfeldt?

Visst, det är angeläget att Irak blir ett land där kurder, sunnimuslimer och shiamuslimer känner sig hemma. Men en viktig mätare på mänskliga rättigheter är hur ett samhälle behandlar de små minoriteterna. De minoriteter som inte utgör någon maktfaktor i kraft av sin storlek. Risken finns att omvärlden koncentrerar sig på att medla mellan de största grupperna i Irak – och under tiden utplånas de kristna. Antingen genom fördrivning. Eller genom att de mördas.

Mer läsning

Annons