Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här försvinner jämställdheten

Annons
Inte jämställd. I dansen försvinner allt vad jämställdhet heter. Traditionerna tar över – om inte till 100 procent så i varje fall till 80 eller 90 procent. Arkivfoto: Henrik Montgomery/Scanpix

Jag har dansat pardans med en man. Och jag har försökt att dansa som ”följare”. Det sistnämnda gick inte alls bra. Men behovet var uppenbart. Jag var instruktör i en liten dansklubb i Ramsberg. Eftersom det ofta var ojämnt mellan män och kvinnor, var det praktiskt att klara båda rollerna. Något för dansklubben Rockrullarna i Örebro att fundera över på nästa styrelsemöte?

Dansen är en del av mitt liv. Senast jag var på dans var i Helsingfors. En tjej bjöd upp och frågade:

– Tanssitko sinä buggia?

Fick tänka efter i tio sekunder, vilket är fruktansvärt lång tid i sådana här sammanhang, innan jag fattade vad hon sade. Och vad innebär a:et i buggia? Det är ju partitiv. Ska det vara det? Intressant. Ja hon frågad alltså: ”Dansar du bugg?”.

Till saken hör att jag var i Helsingfors på finskakurs. Dans kan vara till nytta i de mest skiftande sammanhang.

Hur hade jag reagerat om en man hade bjudit upp? Med en blandning av chock och förvåning, antagligen. Jag hade nog diskret dragit mig tillbaka. Nåja, risken är inte så stor. Jag har aldrig någonsin varit med om det under de 25 år eller så som jag har dansat.

Dansen är något speciellt. Plötsligt försvinner allt vad jämställdhet heter. Traditionerna tar över – om inte till 100 procent, så i varje fall till 80 eller 90 procent. En strikt uppdelning i manligt och kvinnligt. Och det är mannen som bestämmer. Kvinnan följer. Någon man har sagt: ”Att få föra i dansen är det enda vi har kvar – och det ska vi vara rädda om.”

Finns det något vettigt skäl till den uppdelningen. Nej, jag kan faktiskt inte komma på något, mer än att många tydligen föredrar att ha det så.

När jag tittar på ett danspar där mannen helt enkelt inte kan föra: Ja, det skulle nog vara behagligare för båda parter om kvinnan fattade mod och tog över.

Det måste gälla samma i dansen som i andra sammanhang, att människor gör som de vill göra. att de som vill bryta normen måste få göra det. Kvinnor som vill föra i dansen. Män som vill följa. Samkönade par som vill dansa med varandra.

Rockrullarnas styrelse beslöt för tre år sedan för att begränsa möjligheten för samkönade par att gå danskurser. De får gärna komma och dansa i parträningsgruppen och i tävlingsgruppen. Alltså: samkönade par får tävla i elitklass, men inte lära sig dansa. Då får de köra på egen hand.

Motivet är att män respektive kvinnor, skulle kunna ogilla om det mitt i alla byten dyker upp någon av ”fel” kön.

Fast vänta nu. Det handlar om att någon skulle kunna bli förskräckt av att dansa med partner av ”fel” kön under så där två till fem minuter. Därefter byter man. Så går det till i så gott som alla dansskolor. Är det så förfärligt?

Nej. Rockrullarna kan nog ta ett steg till mot att bryta ner gamla invanda mönster vid sitt nästa styrelsemöte. Låt folk anmäla sig som ”följare” eller ”förare” oavsett kön. Det skulle kunna bli Rockrullarnas present inför Örebro Pride.

Mer läsning

Annons