Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hedra henne med handling

Annons
Minne. Fadime Sahindal mördades för tio år sedan av sin far, för att hon hävdade sina mänskliga rättigheter. arkivbild: Mark Earthy/SCANPIX

Den öppna platsen på Östra Ågatan i Uppsala ska få ett namn: Fadimes plats. Nu på lördag är det tio år sedan 26-åriga Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa. Motivet var att dottern vanhedrat honom eftersom hon valt att bestämma över sitt eget liv.

Fadime Sahindal vägrade att anpassa sig och hon höll inte tyst. Hon accepterade inte att fadern skulle bestämma vem hon skulle vara tillsammans med. Därmed drog hon skam över familjen enligt hederskulturens stenhårda regler

På hösten 2001 talade Fadime Sahindal i riksdagen och sa: ”Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig. Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen.” Några månader senare var hon död, mördad.

Då, på vintern 2002, förvandlades nyheten om att en ung kvinna mördats från en notis till en riksnyhet. Hennes begravning i Uppsala domkyrka sändes på tv. Det hittills undflyende begreppet hedersvåld fylldes månad efter månad med innehåll.

Tio år senare vet vi så mycket mer. Mängder av projekt har kommit tillstånd. Polisen ska prioritera hedersrelaterade brott och skolan har fått ett nytt ämne att undervisa i. Föreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime” fortsätter med sitt upplysningsarbete.

Hederskulturen handlar egentligen om sin motsats, skam. Den som bryter mot de urgamla och oskrivna reglerna drar skam över familjen och släkten. Skam är människans mest förlamande och destruktiva känsla. Heder i sin tur handlar om makt, om familjeöverhuvudets kontroll över barnen och deras val av partner. Historien om Romeo och Julia är lika relevant i dag som i 1400-talets Italien.

Det är inte bara kvinnor som drabbas. Den 20-årige Abbas Rezai mördades 2005 av sin flickväns föräldrar. Det unga paret träffades utanför familjen kontroll och vanärade därmed flickans föräldrar. Flickans pappa och mamma dömdes i somras för mordet.

Innan dess hade hennes bror tagit på sig skulden, också det en del av hederskulturen. Familjen och släkten är det som räknas och individerna har bara att rätta in sig, flickor som pojkar.

Det kollektiva synsättet är motsatsen till tanken om universella mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter är knutna till individen. Vi har alla, eller ska ha, samma rättigheter oavsett ursprung. En ung flicka i Kongo ska ha samma rätt att fatta beslut om sitt eget liv som en medelålders man i London.

Hederskulturer är förmoderna. Vi har haft samma tankesätt i Sverige. Tänk bara på den ”romantiska” bilden av mannen som måste be sin älskades far om hennes hand. Smått löjeväckande för oss i dag, men en brutal verklighet då, som inte ligger så långt tillbaka i tiden.

Ungdomsstyrelsen kom 2009 med rapport som visade att 70 000 unga upplevde att föräldrar, religion eller kultur hindrade dem från att fritt väja vem de ville leva tillsammans med.

Tvångsäktenskap, många gånger med barn, är den mest konkreta manifestationen av hederstänkande. En kartläggning gjord av Skatteverket och Migrationsverket 2010 identifierades 270 fall tvångsäktenskap. Mörkertalet är stort.

Fadime Sahindal hade ett mod som få av oss andra. Hennes livsval skulle kunna skrivas in i varenda lärobok om mänskliga rättigheter. Vi får inte glömma henne. Och hedra henne genom att handla i hennes anda.

Mer läsning

Annons