Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur möts terroristhot?

Härom dagen kom ett kryptiskt besked från Säpo: Förhöjt terroristhot. Svenska medborgare uppmanas att vara särskilt vaksamma, exempelvis vid besök i utlandet.

Annons

På fredagen kom mer konkreta uppgifter. Fransk underrättelsetjänst uppges ha uppgifter om att 25 terrorister på väg till Europa. Det är en otäck tanke. Om det handlar om personer knutna till terroristnätverket al-Qaida, kan vi utgå från att de vill döda så många som möjligt. Strunt samma om det är makthavare eller inte. Strunt samma om de är kristna, muslimer eller hör till någon annan religion. Tankarna går till den 11 september 2001, till tågbomberna i Spanien i 2004 och bomberna mot Londons kollektivtrafik sommaren 2005.

Men låt oss granska vad det var som hände den 11 september 2001. Vad var det som gjorde att amerikanska myndigheter inte förmådde att hejda attacken. Ja, det var inte avsaknaden av masskontroller på gator och torg. Det var inte brist på underrättelseinformation. Och det var inte brist på befogenheter för rättsvårdande myndigheter.

Det är snarare så att det var påtagligt mycket som amerikanska myndigheter visste om de personer som genomförde de ödesdigra kapningarna. Men de berörda myndigheterna var helt enkelt för tjockskalliga för att fatta vad som var på gång. ”Brist på fantasi” är en omskrivning för detta i den kongressrapport som senare granskade terrordåden.

Efter bomberna i London fick den brittiska polisen order att ”skjuta för att döda” på misstänkta personer, med följden att Jean Charles de Menezes från Brasilien, som var helt oskyldig, sköts ihjäl när han reste med tunnelbanan.

Breda svep mot mörkhyade människor är ett stickspår om det handlar om att stoppa terroristdåd. Det är snarare troligt att det finns rätt många svar i de uppgifter som redan finns hos västerländska underrättelsetjänster. Har de tillräcklig samordning? Förmår de att dra rätt slutsatser?

Att försöka hemlighålla hotet – och bara tala allmänt om ”förhöjt hot” och behov av ”ökad vaksamhet” ger knappast någon vägledning till allmänheten.

Mer läsning

Annons