Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 I döda fadersfigurers sällskap

Annons
ILLUSTRATION: TECKNAR-OLLE

I dag är det en alldeles särskild födelsedag. Hela världen kommer via tv att kunna ta del av det överdådiga och välregisserade firandet. Utom festföremålet själv. Han dog för 18 år sedan.

Kim Il Sung var inte bara den evige presidenten under sin livstid utan tog med sig titeln in i döden. I Nordkorea är det han som fortfarande innehar ämbetet. Om det verkligen blir för evigt är en sak för de levande att någon gång få avgöra.

Personkulten i Nordkorea är bisarr. Att de efterlevande makthavarna, även om de är av hans eget kött och blod, upphöjer den bortgångne till en gudom passar illa in i 2000-talets världsbild.

Även i demokratier söker sig många tillbaka till avlidna makthavare för att leta svar på dagens frågor. Vi längtar efter de goda fadersfigurerna (modersfigurer är betydligt mer sällsynta). Glömska och tillrättalagd historieskrivning har förpassat de stora männens dåliga sidor in i skuggan. Kvar finns den goda karaktären och de kloka orden. Och den starka personligheten.

Olof Palme är ett exempel, Sveriges internationellt mest kände politiker. Ett påtagligt bevis är alla gator, torg och avenyer som bär hans namn över hela världen. Olof Palme hade viljan och förmågan att ta egen plats och skuffa den nordliga randstaten Sverige till en mer central position i världspolitiken.

Det finns många som saknar Olof Palmes tid och hans person, även om han inte var oomstridd i det egna partiet. De senaste årens röra runt partiledarskapet är en given orsak till att blicka tillbaka till den tid som flytt? Vad hade Olof Palme gjort och sagt?

Frågan är omöjlig att svara på av flera uppenbara skäl. Världen är inte densamma nu som på 80-talet. Det är inte säkert, att det som var rätt och riktigt eller ens rimligt för 25 år sedan över huvud taget är något alternativ i dag.

Olof Palmes engagemang för internationella frågor gjorde honom till en världspolitiker. Han lyckades skapa sig en plats som företrädare för ett alternativ under den tid då kalla krigets supermakter visade musklerna för varandra och delade in världen i vän eller fiende.

Det är annorlunda i dag. ”Globalt” har blivit ett vardagsord. En Olof Palme år 2012 hade givetvis varit en skicklig politiker. Frågan är vilket handlingsutrymme hans begåvning hade gett honom med dagens maktsfärer, konflikter, rikedom, fattigdom, klimathot, budgetdisciplin, EU. Och så vidare.

Många länder har politiker som omvandlats till ikoner. I Frankrike finns en nostalgi efter Charles de Gaulle, Argentina har Evita Perón, Storbritannien Winston Churchill och USA John F Kennedy. I Sydafrika finns till och med en som fortfarande är i livet, Nelson Mandela.

De stora blev stora, eftersom de verkade i en tid som var rätt för just deras personer. Med en dubbeldos av ungdomlig uppstudsighet kan vi ta vara på fäderna från förr. Precis som vi låter våra tankar formas av döda poeter och döda filosofer.

Det är något helt annat än att dyrka statyer och hålla födelsekalas för eviga presidenter.

Mer läsning

Annons