Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Island måste få en chans att betala

Island måste betala sina skulder – eller åtminstone en del av dem. Men en förutsättning är faktiskt att Island har några pengar att betala med.

Annons

Att kräva gigantiska isländska betalningar – som skulle sänka hela den isländska ekonomin – är bara dumt.

Den isländska finanskrisen har sina likheter med andra bankkriser. Isländska banker har tagit stora risker när de lånat ut pengar. Och när finansmarknaden började skaka blev det hela havet stormar. Vuxna människor började uppträda som barn som slåss om godispåsar. Sådant har inträffat även på andra håll i världen. Det kan finnas anledning att påminna om att det även på andra håll har förekommit riskfyllda krediter.

Men det finns en skillnad. Den isländska ekonomin är liten och sårbar. Krisen slår betydligt hårdare mot Island än mot andra länder.

Regeringarna i Storbritannien och Nederländerna har gått in med pengar för att garantera de egna medborgarnas sparande i isländska banker. Nu kräver de båda länderna att få tillbaka pengarna av den isländska staten – sammanlagt 40 miljarder kronor.

Efter en massiv opinionsstorm har den isländska presidenten stoppat en lag om hur pengarna ska återbetalas. Men kravet som ställs är inte att Island ska slippa betala, utan att det ska ske i en rimlig takt. Enligt en opinionsmätning anser 67 procent av islänningarna att regleringen av återbetalningen ska förhandlas om.

Ja, det finns anledning för isländska bankdirektörer att idka självkritik. Ja, den isländska staten måste ta ett ansvar för de riskfyllda lånen.

Men om Island ska ha något att betala med krävs det att det finns utrymme för privat konsumtion och att företagen kan växa. Ledande politiker i Nederländerna och Storbritannien kan säkert få en eller annan poäng i hemmaopinionen genom att mullra hotfullt mot ett av Europas minsta länder. Men några pengar kommer de inte att få – om de försöker svälta ut Island.

Den brittiska regeringens agerande har inte heller varit klanderfritt. Storbritannien använde till exempel en terroristlagstiftning för att frysa isländska tillgångar. Det krävs inte några djupare insikter för att förstå att det skulle leda till kraftiga reaktioner bland islänningarna. Den brittiska regeringen må reta sig på att den isländske presidenten lade in sitt veto mot skuldsaneringslagen. Men det brittiska agerandet bidrog sannolikt till presidentens beslut.

Mer läsning

Annons