Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Juristmakt hotar vård

Annons

Den dömande makten tar sig ibland politisk makt. Till exempel när Regeringsrätten skapar en juridisk gråzon för ungdomar med psykiatriska diagnoser. Och denna gråzon ökar risken för att ungdomar inte får den vård de behöver.

Lagen om vård av unga är en tvångslag. Om en ung person riskerar att skada sig själv eller andra genom ett destruktivt beteende, kan myndigheterna ta till tvångsvård.

Sådant ska inte göras lättsinnigt. Det krävs en omfattande utredning. Det ska tas ett beslut av en förvaltningsdomstol, där den som hotas av tvångsomhändertagande har ett eget ombud.

Visst, det har förekommit övertramp.

Men LVU är ändå en nödvändig lagstiftning. Dels finns det ungdomar som behöver tvångsvård. Dels skulle kedjan av frivilliga insatser förlora i trovärdighet, om en av länkarna försvagas avsevärt.

Regeringsrätten säger i en dom att ungdomar som agerar destruktivt enbart på grund av en psykisk störning, inte kan tvångsomhändertas.

Så här står det i regeringsrättens dom:

”... för att ett visst beteende ska karakteriseras som ett socialt nedbrytande beteende i LVU:s mening bör krävas att det inte framstår som ett uttryck för den psykiska störningen, utan i princip lika väl kan iakttas hos någon utan ett sådant funktionshinder”.

Det är sannerligen att ge sig ut på djupt vatten. Vad är det som gör att Kalle slår sönder hemmet och ger sig på sina kamrater? Om han inte har en diagnos framstår det som relativt enkelt. Då kan han vårdas enligt LVU.

bn bnMen om han har en diagnos blir det juridiskt finlir. Vad är det som gör att han agerar som han gör? Är det störningen? Är det drogmissbruk? Är det hemförhållanden? Ofta är det en kombination av flera olika faktorer. Hur ska domstolen agera då?

Få ungdomar jublar över att bli tvångsomhändertagna. Det ligger i sakens natur. Och det är hjärtskärande att höra berättelser om ungdomar som kryssat mellan olika behandlingshem. Men det finns också berättelser om ungdomar som tack vare LVU har tagit det avgörande steget mot ett normalt liv. De berättelserna får inte glömmas bort.

Konsekvensen av Regeringsrättens dom borde bli att riksdagen ändrar i lagen. Ge Regeringsrätten en tydlig signal om hur det är tänkt att LVU ska fungera.

Juristerna i våra domstolar ska självständigt tolka de lagar som riksdagen har stiftat. Men de ska inte ändra i lagarna!

Mer läsning

Annons