Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan S verkligen regera?

Annons
Ifrågasatt. Veronica Palm (bilden) utmanas av Ylva Johansson som ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län. Men det borde inte vara något onormalt att det finns mer än en kandidat. Arkivfoto: Bertil Enevåg Ericson/Scanpix

Nu handlar bråket inom S inte längre om Omar Mustafa. I varje fall inte direkt. Enligt Dagens Nyheter vill en falang inom Stockholms län avsätta länsordföranden Veronica Palm och ersätta henne med Ylva Johansson, som petades från partistyrelsen vid kongressen i Göteborg.

För den breda allmänheten framstår bråken mest som en allmän sörja. Men det är tecken på en djup kris i landets största parti. Om det lugnar ner sig, kommer väljarna förmodligen inte att bry sig. Men fortsätter det, kommer Socialdemokraterna att få svårt att återfå regeringsmakten. Om partiet inte ens kan hålla ordning på sina egna affärer – hur ska det då kunna sköta ett helt land?

Det socialdemokratiska partiet bildades 1889. Partiet var från början tätt knutet till fackföreningsrörelsen. Fortfarande märks det att Socialdemokraterna är ett parti av olika intressegrupper.

De bevakar varandra, ibland med stor misstänksamhet. Det är till exempel närmast en självklarhet att LO:s ordförande ingår i det verkställande utskottet. Omar Mustafa valdes in i partistyrelsen för att han skulle ”representera” svenska muslimer.

Även i andra partier finns det tendenser till olika falanger. Men det är särskilt tydligt i Socialdemokraterna. Den facklig-politiska samverkan har bevarat en föråldrad struktur.

I ett modernt parti är det övertygade individer som går med som medlemmar. Valprocesser är mer öppna. I till exempel Centerpartiet och Vänsterpartiet var det flera kandidater inför de senaste partiledarvalen. Det var en öppen tävlan – inget märkvärdigt med det.

I Socialdemokraterna blir valberedningens uppdrag inte att få fram de bästa kandidaterna, utan mer att försöka hitta en kompromiss mellan de olika falangerna. När valberedningen väl har lagt fram ett förslag är det liksom inte läge för en vanlig medlem eller ens för en vald kongressdelegat att ifrågasätta.

Vi har nu sett flera exempel på hur det kan gå, med ett parti som så tydligt styrs av intressegrupper.

Mona Sahlin blev överkörd när hon ville ha en allians med enbart Miljöpartiet. Det var ett skäl till att Socialdemokraterna förlorade valet 2010. Håkan Juholt matchades fram som partiledare trots att han inte var mogen för uppgiften. Omar Mustafa valdes in i partistyrelsen, trots att det fanns väl kända fakta som talade emot att välja honom.

Och det är inte över än på ett tag. Inför valet 2014 ska bland annat riksdagslistor fastställas. Kommer det att bli samma kalabalik ännu en gång? Det räcker med att det blir bråk i ett partidistrikt för att det ska smitta av sig på Socialdemokraternas opinionssiffror i hela landet.

Socialdemokraterna måste åstadkomma ett läge där det betraktas som okej att mer än en person kandiderar till ett uppdrag. Vändpunkten skulle kunna bli att Stockholms län betraktar det som en normal process att Ylva Johansson utmanar Veronica Palm om uppdraget som ordförande i partidistriktet. Det vore ett tecken på att Socialdemokraterna träder in i 2000-talet.

Mer läsning

Annons