Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kina – en koloss i chock

Annons

Den galopperande tillväxten och inflationen är de stora problemen i Kina, enligt premiärminister Wen Jiabao. Andra siffror avslöjar att fruktan för det egna folket är större. Revolterna i arabvärlden skakar om den kinesiska regimen.

Premiärminister Wen Jiabao öppnade i går den tio dagar lång folkkongressen med att utlova reformer. Korruption och sociala orättvisor ska bekämpas och under de kommande fem åren ska 45 miljoner nya jobb tillkomma i städerna. Det är för bra för att vara sant. Särskilt bra är det inte heller eftersom utvecklingen fortsatt ska hållas i strypkoppel av det regerande kommunistpartiet. Tillväxt ja, demokrati nej är det tydliga budskapet.

Kina har en tillväxt som kan göra andra länder avundsjuka. Här handlar det inte om att få fart på ekonomin utan om att bromsa så att inflationen inte skenar iväg. Den kinesiska regimen tvingas tygla den ekonomiska utvecklingens värsta avfarter.

Synen på demokrati och det egna folket avslöjas brutalt i budgeten. Polis och säkerhetstjänst med uppdrag att hålla kineserna i schack, får för första gången mer pengar än militären. Alla vet att stabilitet är en välsignelse och kaos är en olycka, skrev kommunistpartiets egen tidning Beijing Daily inför folkkongressens start.

Stabilitet som politiskt begrepp har fått en ny betydelse sedan upproren i Tunisien började. Regeringarna i Tunis och Kairo hade ord om sig bland västvärldens statschefer att vara stabila. Nu har de fallit efter att folken fått nog av denna ”stabilitet”. I dag har ordet förlorat all sin möjliga positiva betydelse och står enbart för förtryck.

Den kinesiska regimen lyckades kväsa upproret 1989 på Himmelska fridens tog, men inte tysta ropen på demokrati. Förra årets fredspristagare Liu Xiaobo är bara ett exempel. Det ”omöjliga” händer nu i en rad av arabvärldens diktaturer och de kinesiska makthavarna är rädda.

Mer läsning

Annons