Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kina kan avgöra Sudans öde

Annons
Röstar ja. Allt talar för att det blir ett rungande ja till självständighet för södra Sudan, i den folkomröstning som påbörjades i söndags. Kinas agerande kan bli avgörande för utvecklingen i området. Arkivbild: Abd Raouf/Scanpix-AP

I söndags började köerna ringla utanför vallokalerna i södra Sudan. Folkomröstningen väntas leda till ett rungande ja för självständighet. Det har varit årtionden av inbördeskrig. Två miljoner döda. Visserligen har det nu varit fred södra Sudan i några år. Men regimen i Sudan lär inte kunna övertyga människorna i den södra delen av landet att säga nej till självständighet.

Hittills har regimen i Khartum uttalat sig försonligt – och sagt att den kommer att acceptera en delning av landet.

Men kommer det att gälla även efter folkomröstningen? Eller kommer regimen trixa till det, försöka hitta någon bra ursäkt för att ogiltigförklara resultatet? Sådana exempel har vi sett lite då och då i Afrika. Just nu vägrar till exempel Elfenbenskustens president att acceptera att han har förlorat ett val.

Det är Kina som äger nyckeln till en fredlig utveckling i södra Sudan.

Kinas växande ekonomi skriker efter energi och råvaror. China National Petroleum Corporation har investerat den ena miljarden efter den andra i sudanesisk oljeproduktion. Varje dag utvinns 500 000 fat olja i det som i dag är Sudan. Merparten går till Kina. Sex procent av Kinas oljekonsumtion kommer från Sudan. Det låter inte så mycket. Men då handlar det om ett land 1,3 miljarder människor.

När oljeföretag från Sverige, andra EU-länder eller USA etablerar sig i konfliktdrabbade områden, kan de räkna med att bli granskade utifrån mänskliga rättigheter. Förra året publicerades boken ”Affärer i blod och olja” av Kerstin Lundell som granskade Lundin Petroleums agerande i Sudan, ett företag som utrikesminister Carl Bildt tidigare var knuten till.

Den statliga kinesiska oljejätten har sluppit sådan granskning, åtminstone på hemmaplan. Låt vara att bolaget faktiskt skriver en del om sitt sociala ansvar på sin hemsida.

Kina har – ända sedan Maos tid – haft en utrikespolitisk doktrin som säger att landet inte ska blanda sig i andra länders ”inre angelägenheter”. Det är alltså i linje med kinesisk utrikespolitik att ”knäcka några ägg” om det leder till en fortsatt stigande konsumtion för de egna medborgarna. Strider i ett annat land ska man inte lägga sig i. Sedan är det en annan sak att investeringar i oljeproduktion faktiskt innebär just en inblandning i det landets inre angelägenheter. Sudan är för övrigt inte det enda landet i Afrika som väckt Kinas intresse. Kina är Afrikas största handelspartner.

Nu är människorna i södra Sudan på väg att säga att de vill bryta sig loss. Det måste Kina förhålla sig till. 80 procent av Sudans oljetillgångar ligger i den del av landet som av allt att döma snart inte längre ingår i landet. Då krävs det en del politisk kreativitet av den kinesiska regimen. Å ena sidan ta ställning till självständighet för södra Sudan. Å andra sidan hålla fast vid den gamla doktrinen om ”inre angelägenheter”.

Kina öppnade ett konsulat i södra Sudans huvudstad, Juba, år 2008. Det kinesiska kommunistpartiet har knutit band till den gerillarörelse som under årtionden stred för självständighet för södra Sudan. Det talar för att Kina förbereder sig för att södra Sudan får sin självständighet.

Även om 80 procent av oljetillgångarna finns i södra Sudan, kommer norra Sudan att få del av oljepengarna. Oljan transporteras genom norra Sudan. Och oljan förädlas vid en Kinaägd anläggning i norra Sudan.

Får den kommande supermakten Kina bestämma, kommer folkomröstningen inte att urarta till inbördeskrig.

Sedan är det en annan sak att konflikterna fortsätter i andra delar av Sudan, till exempel i Darfur. Sudans president Omar el-Bashir är efterlyst för krigsförbrytelser.

Mer läsning

Annons