Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 Klimatmålet vi måste nå

Annons
Stopp. Det finns tecken på att Jorden inte längre klarar av att buffra den stigande medeltemperaturen, vilket överraskat vetenskapen. arkivbild: Alexander F. Yuan/scanpix

Den stora krisen. I Europa dunkar nyheterna på. Allt handlar om underskott och obalanser och till slut ett politiskt räddningspaket.

Kris kan definieras som en plötslig och oväntad förändring i den ekonomiska utvecklingen. Vi är vana att våra kriser är övergående. Högkonjunkturer följer på lågkonjunkturer. Kris är inte katastrof.

Bakom den ekonomiska krisen finns en annan utveckling som kan få betydligt mer dramatiska konsekvenser än om ett land i Europa blir bankrutt. För att hejda denna utveckling krävs betydligt kraftfullare politiska insatser än några nattmanglande EU-statschefer.

I förra veckan hölls ett klimatseminarium i Stockholm arrangerat av Naturskyddsföreningen, TCO, Svenska kyrkan och Hagainititivet. Det sista är ett nätverk av svenska företag som vill visa att klimatarbete ger lönsamhet. Rubriken för seminariet var ”Sverige kan!”

Fler av deltagarna vittnade om just det, att det i Sverige finns mycket kunskap om hur ekonomin, alltså det vi alla lever av och överlever på, kan växla över från att föröda till att bli klimatneutralt.

Seminariet samlade in röster som en förövning till FN:s klimattoppmöte i sydafrikanska Durban i om en knapp månad. Ännu en gång ska jordens länder försöka nå en uppgörelse om att rädda jordklotet år eftervärlden. Och åt oss själva. Förväntningarna är lågt ställda.

Johan Rockström är professor vid Stockholm Environmental Institute och ett känt namn i klimatkretsar. Hans slutsats är att världens alla länder redan tecknat in det utrymme som finns för att ökningen av medeltemperaturen ska stanna vid två grader. Det är den gräns som satts för att det ”nya” klimatet ska kunna hanteras av mänskligheten.

Det råder numera stor enighet om att medeltemperaturen trendmässigt ökar. En och annan kallvinter i Sverige är bara krusningar på den stigande kurvan. I USA har så kallat klimatskeptiska vetenskapsmän, sponsrade av oljeindustrin, numera kommit till samma slutsats om temperaturökningen, även om de än så länge inte pekar ut människan som förövare. Förmodligen är det en tidsfråga.

Temperaturen stiger successivt. Uppvärmningen följer exakt prognoserna. Däremot har konsekvenserna överraskat vetenskapen. För första gången kan vi se en mättnad i jorden absorptionsförmåga, konstaterar Johan Rockström. Han hävdar att år 2011 är en vetenskaplig vattendelare med många väderfenomen som inte är ”naturliga”

Översvämningen i Thailand kan knytas till den globala uppvärmningen. I år har havsytan minskat med 6 millimeter. Den som kommer ihåg skolans lektioner vet att vi lever i och av samma vatten som dinosaurierna. Kretsloppet är evigt och slutet.

Havsvattnet dunstar och kommer tillbaka till marken i form av regn. Så är det nu. På sikt kommer havsnivån att stiga, en meter under detta århundrade, enligt beräkningarna, allt eftersom polarisarna smälter.

Det är lätt att bli dyster. Men det går liksom inte att ge slaget förlorat. Det finns inget business as usual som alternativ. Det Sverige och världen behöver är politiker som är modiga att ta itu med en kris som hotar att bli katastrof.

USA och Kina är världens supermakter och de två stora koldioxidutsläpparna. I det odemokratiska Kina finns en medvetenhet och praktisk handling för att lämna den fossila energin. Där byggs varje 1,5 timma ett nytt vindkraftverk, dygnet runt, året om. I USA ligger all politisk kraft på kommande presidentval. Klimatet är trots torka i Texas och Mississippis översvämning ingen valfråga. I USA är det försvaret som har ambitionen att bli fossilfritt – av säkerhetsskäl. Oljan finns i ”osäkra” länder.

Nya miljöministern Lena Ek gjorde sitt första offentliga framträdande på seminariet. Vi är förfärande långt från målet, sa hon.

Det är vi. Likafullt måste vi dit.

Mer läsning

Annons