Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommunsammanslagning löser inte alla problem

Annons

Sverige har 290 kommuner. En del tycker det är alldeles för många. I senaste numret av Dagens Samhälle berättas om ett antal kommunalråds önskan att bilda nya, större kommuner med sina grannar.

Bakgrunden till dessa diskussioner är en tung verklighet, där många kommuners framtid är tecknad i mörka drag. Avfolkning, sviktande skatteunderlag, demografisk förändring är några faktorer. Sverige är ett av de länder med den snabbaste urbaniseringstakten i dagens Europa, en förändringskraft som politiken har väldigt svårt att hitta motkrafter till. Ekonomiskt och socialt svaga kommuner har svårt att ta till vara sina intressen och plikter som den kommunala självstyrelsen ger. Så långt är det ganska enkelt.

Men det finns ett slags illusionsmakeri i diskussionen. En två eller flera svaga kommuner blir inte en stark om de går samman. Viss rationalisering i administrationen kan förstås göras, kanske även lite mindre politisk organisation, men det är ändå saker på marginalen. Ska det vara någon poäng med att slå ihop måste minst en stark part finnas med, oftast en storstad. Om vi tar vårt eget län kanske inte sammanslagning är motiverat kring Örebro.

Problemkommunerna finns längre bort, till exempel norröver där ställen som Hällefors, Ljusnarsberg, i viss mån Lindesberg och Nora är kommuner där sammanslagningar skulle kunna ge det som förespråkarna talar om (nu bortser vi från tunga demokratiska invändningar) och vad skulle det då ge för slags kommun. En enda länskommun?

I vårt grannlän Värmland har den diskussionen dragits i gång. Och man ”inspireras” av händelser i Danmark, Norge och Finland. Flera motioner i den riktningen har också skrivits i riksdagen. I sammanhanget ska man veta att det finns krafter som drivit tanken på storkommuner de senaste fyrtio åren, sedan den förra större omläggningen som gjordes. Och kom alltid ihåg att det handlar om bedömningar och politisk tro om det ska vara stort eller litet. Det finns som bekant väldigt starka mindre kommuner, och svagare större kommuner. Storleken är liksom inte poängen.

Sverige ser ut som det gör och vi måste hitta medel som gör att människor i svaga kommuner kan leva ett gott liv. Samverkan mellan kommuner är en del av detta. Skatte- och kostnadsutjämning andra delar.

Självklart får antalet kommuner aldrig vara hugget i sten. Om det finns en önskan att gå samman ska givetvis den respekteras, liksom att det faktiskt kan finnas goda skäl att dela vissa andra kommuner – allt efter folkviljans mening förstås. Men sammanslagning som allmän metod för att lösa en regional obalans är dåligt. Det är illusionsmakeri.

Mer läsning

Annons