Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kriget mellan två skapade folk

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

I dag är det exakt 20 år sedan folkmordet i Rwanda inleddes. I ett litet land i centrala Afrika mördades över 800 000 människor under bara tre månader. Här fanns alla chanser för omvärlden att ingripa. Men den lilla FN-styrka som fanns på plats fick order att inte göra något.

Du har möjligen hört talas om de två folken hutuer och tutsier. Fast egentligen: det är tveksamt om vi kan tala om två olika folk. De talar samma språk. De utövar samma religion. De delar kulturell bakgrund. Däremot var tutsier ofta boskapsskötare, medan hutuer var jordbrukare. Det är som om bönder på Närkesslätten skulle vara ett annat folk än de som jobbar på Atlas Copco i Örebro. Men om det inte finns några etniska motsättningar så går det alltid att skapa dem. Under belgiskt styre skapades en härskarklass av minoritetsgruppen tutsier. Och spänningarna fanns kvar efter att landet fått sin självständighet. De människor som av den belgiska kolonialmakten utsetts till ”överklass” utsattes för hutuernas vrede redan på 50-talet.

Den 6 april 1994 sköts den sittande hutupresidenten Habyarimanas flygplan ner, när det var på väg att landa i huvudstaden Kigali. Alla ombord omkom. Omedelbart anklagades tutsierna för att ligga bakom nedskjutningen. Radiostationer beskrev tutsierna som ”kackerlackor”. Milisstyrkor organiserades för att systematiskt mörda alla tutsier som fanns i landet. De skars ihjäl med macheteknivar. Människor samlades ihop och dödades med handgranater. Kvinnor och barn stängdes in i byggnader som sattes i brand. Normalt aktade medborgare omvandlades till mördare. De hade ju fått order om det. Och de mördade var ju ”kackerlackor”, inte riktiga människor. Detta trots att de talade samma språk och utövade samma religion.

I landet fanns en liten FN-styrka under ledning av kanadensaren Roméo Dallaire. Han förstod vad som var på väg att hända och bad om tillstånd att ingripa. Han fick stränga order från FN-högkvarteret att inte göra någonting – och dra sig ur från Rwanda. Han vägrade att följa ordern och gav i stället skydd åt människor som flydde till FN-högkvarteret.

Det var inte det internationella samfundet som satte stopp för folkmordet, utan gerillarörelsen som bildats i Rwanda några år tidigare. RPF tog makten i Rwanda och dess ledare Paul Kagame blev landets president.

Återigen sade omvärlden att detta aldrig skulle få hända igen. Och ja, det finns några exempel där omvärlden faktiskt har satt stopp. Ett exempel var när Nato bombade Serbien 1999, för att få slut på den serbiska regimens förtryck av kosovoalbaner. Ett annat när FN auktoriserade Nato att ingripa mot regimen i Libyen.

En viktig lärdom handlar just om hutuer och tutsier, att det går att driva fram motsättningar som egentligen inte borde finnas. Det går att skapa olika ”folk” trots att människorna egentligen har mer gemensamt än som skiljer dem.

Folkrätten, alltså de regler som gäller för internationellt umgänge, är på väg att förändras. Tidigare var det statens suveränitet som stod i centrum. Nu pågår en förändring där människors rätt får större betydelse. En stat ska inte kunna utsätta sina egna medborgare för massmord och sedan komma undan med det. I princip i varje fall. Men i Syrien pågår mördandet för fullt, utan att någon ingriper.

Mer läsning

Annons