Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lättskrämd fällde en diktator

Annons
Förenade. Google-mannen Wael Ghonim omfamnar mamman till den mördade Khaled Said. Både Ghonim och Said är nyckelpersoner i den egyptiska revolten.arkivbild: Ahmed Ali/Scanpix

Jag var ganska oengagerad när det gäller politik – en typiskt försiktig, lättskrämd egyptier som inte vågade protestera mot regimen.

Det är Wael Ghonims beskrivning av sig själv, långt från bilden av en ”revolutionens hjälte”. Den egyptiske nätaktivisten har precis i dag, 25 januari, kommit med sin berättelse i bokform om vad som ledde fram till att ”Polisens dag” blev avstampet på en folklig protest, som på drygt två veckor fällde en diktator.

Då, för ett år sedan, sa en minister i den gamla Mubarak-regimen att egyptierna saknade ”demokratikultur”. De var helt enkelt inte mogna att välja sina egna politiker utan mådde bäst av att ett brödraskap, de flesta militärer, tog hand om rikets affärer, ansåg han

Trots mängder av märkligheter och rena fel har i alla fall det nya Egypten och alla dessa ”omogna” egyptier genomfört ett allmänt val. I måndags sammanträdde det folkvalda parlamentet för första gången.

Under tumult lyckades församlingen välja en talman. Skärp er, skallade mötets tillfällige ordförande, och fick genast tillbaka av en ledamot att en livlig debatt faktiskt är en del av demokratin.

I dag för precis ett år sedan samlades folkmassor i centrala Kairo och drog sig mot Tahrirtorget. Majoriteten var ungdomar som hittat varandra via internet. Den ”lättskrämde” Wael Ghonim var en av de framträdande organisatörerna i cyberrymden. I skydd av nätets anonymitet vågade han, och mängder av andra, tala klarspråk.

Wael Ghonims berättelser visar hur tillfälligheter ledde fram till den egyptiska revolutionen. Den tunisiske diktatorn Ben Alis snabba och snöpliga sorti i januari 2011 blev en utlösande faktor och en uppenbarelse för de frustrerade och oppositionella unga egyptierna. Slutsatsen var enkel: Det som var möjligt i Tunisien måste vara möjligt i Egypten.

Sommaren 2010 har Wael Ghonim startat Facebooksidan ”Vi är alla Khaled Said” som en reaktion på att en ung man blivit brutalt ihjälslagen vid ett polisingripande. Khaled Said var ingen politiskt aktivist utan hade befunnit sig på fel plats, ett internetkafé, när polisen kom.

Detta mord väckte vrede och blev en symbol för att regimen var beredd att slå hårt mot alla vanliga egyptier och inte enbart statens fiender. Den 14 januari skrev Wael Ghonim ett kort inlägg på Facebook där han noterade att 25 januari är ”Polisens dag”, en nationell helgdag: ” Om 100 000 går ut på gatorna kan ingen stoppa oss … Jag undrar om vi kan …”

Kairoborna tog verkligen till gatorna 25 januari. Revolutionen var ett faktum och diktatorn tvingades ge upp. Hosni Mubarak står sedan i somras inför rätta, åtalad som ytterst ansvarig för hundratals människoliv, de demonstranter som dödades av polisen.

Internet blev oppositionens skarpaste vapen för ett år sedan. Men någon ”internetrevolution” var det inte. Alla förutsättningar fanns på plats: eviga undantagslagar, polisvåld, korruption, arbetslöshet och fattigdom. Den egyptiska regimen hade lagt sin kraft på att berika sig och sina närmaste, medan vanliga egyptier ur alla samhällsklasser fick det allt sämre.

På söndag är det val igen i Egypten, till parlamentets överhus. Det redan tillsatta underhuset har som främsta uppgift att välja en församling som ska ta fram en ny grundlag. Grunden måste finnas för att egyptierna sedan ska kunna bygga vidare på demokratin.

Starten är i alla fall som en saga.

Mer läsning

Annons