Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledarchatt: Skolans verklighet kan vara grym

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Så här någon månad in på höstterminen bleknar minnet av sommarlovet. Lovet är en frist från inrutade skoldagar för både elever och lärare. Andra kanske saknar kamrater och det engagemang som skolan skapar. För en del elever är däremot lovet en nödvändig andhämtning från daglig rädsla och förnedring.

I skollagen finns ett särskilt kapitel om kränkande behandling i skolan. För den som vill läsa själv är det kapitel sex. Det handlar om vad skolan ska göra när elever kränker andra elever eller när vuxna kränker elever. Kapitlet har kommit till för att skydda eleverna och peka ut att ansvaret för att förhindra att elever far illa på det sättet ligger på huvudmannen, det vill säga den som äger och driver skolan, och på ansvariga i själva skolan. Kort sagt, det är de vuxna i skolan som ska skapa en lugn och trygg miljö för alla elever. Lägg märke till att jag skriver alla. Inte bara för en majoritet eller för 95 procent. Utan också för den ensamma pojken i hörnet.

Tyvärr kan verkligheten vara grym. Mobbning finns i de flesta skolor och det är ibland något som vuxna inte kan eller till och med inte vill se. I vissa fall handlar det om brist på resurser – lärarna är överhopade. I andra fall väljer vuxna att titta bort och säger ”ungar har alltid bråkat med varandra”. Jag köper inte det synsättet. ”Bråk” och mobbning är två olika saker.

Jag får cirka 1 000 anmälningar per år. Att möta de mörka berättelser som (oftast) föräldrar lämnar om sina barn smärtar: ”Ont i magen varje dag”, ”försök till självmord”, ” sms som sårar och Facebookinlägg dygnet runt”, ”knuffar och sparkar” och ”att aldrig få vara med de andra”. Kanske det sorgligaste; alla som skriver om att barnen anklagar sig själva, att de tror att mobbningen är deras eget fel.

Den elev som blir kränkt i skolan och upplever att skolan inte gör allt för att förhindra det har möjlighet att anmäla till mig. Jag har ett kansli som utreder vad som hänt och vad skolan gjort för att få stopp på mobbningen. Kommer vi fram till att skolan inte uppfyllt sitt ansvar kan vi kräva att den ska göra det lagen säger att en skola måste göra för att förhindra att elever blir utsatta.

Vi har också möjlighet att för elevens räkning kräva ett skadestånd från skolan. Skadeståndet är en ersättning för det eleven har fått gå igenom utan att skolan hindrat det. Men det är också många elever som upplever en sådan ersättning som en upprättelse. Dessutom ska vetskapen om att huvudmannen kan få betala göra att de arbetar förebyggande.

Jag har en vision om skolan.

Alla ska vara trygga i skolan. Nolltolerans mot alla kränkningar. Ett gemensamt synsätt i skolan hos vuxna och elever om vad en kränkningsfri skola faktiskt innebär. Vuxna som tar ansvar och bygger ett system för att förhindra och stoppa kränkningar.

Kanske viktigast av allt – vuxna som bryr sig och lyssnar till barnen för att kunna göra allt som behövs för att förhindra och stoppa kränkningar. Min vision överensstämmer med skollagens, vilket inte gör den sämre.

Du kan i dag, onsdag, chatta med Caroline Dyrefors Grufman klockan 13.00 på na.se.

Caroline DyreforsGrufman Barn- och elevombud

Mer läsning

Annons