Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Libyen blir exotiskt

Annons

Det finns anledning att påpeka två saker, när vi nu betraktar upproret i Libyen.

Den ena är att uppgifterna om vad som egentligen händer måste bedömas med stor varsamhet. Vi matas varje timma med uppgifter om dödsoffer och blodbad på sjukhusen. Det talas om hundratals döda. Men det kan visa sig att de siffror som sipprar ut är överdrivna.

När Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu försökte bita sig fast vid makten 1989 förekom den ena vilda spekulationen efter den andra om hur många som hade mördats vid en massaker i staden Timisoara. Det talades om över 4 000 mördade i rubrikerna. Den enda tidningen som gjorde sig besväret att kolla vad som hade hänt var Bergslagsposten. Det var ett hundratal som hade mördats. En massaker är en massaker. Men det skadar inte att ha korrekta uppgifter.

Den libyska regimens företrädare har varnat för ett blodbad. Så det kan också hända att det är betydligt värre än vad vi tror. Men vi måste skilja mellan det vi vet – och vad som sipprar ut av andrahands- och tredjehandsuppgifter.

Den andra saken som vi ska akta oss för är att ställa oss lite överlägset och se ner på libyerna. Alexander Atarodi på Försvarets forskningsinstitutet säger till Aftonbladet att ”flera av de stora stammarna har utsatts för förtryck”. Vad får du för bild av Libyen av ett sådant uttalande? Sannolikt små byar på landsbygden som lever ett primitivt liv.

Men 80 procent av Libyens befolkning bor i städerna. Medellivslängden är 77 år. Och 82 procent av befolkningen kan läsa och skriva. Välutbildade libyer är förbannade över att de inte får vara med och bestämma över sitt lands framtid.

Visst kan en forskare roa sig med att tala om ”stammar” i Libyen. men då får vi också börja tala om ”Karlskoga-stammen” eller varför inte skriva en analyserande artikel om misstänksamheten mellan de två stammarna i Göteborg och Stockholm. Om vi vill göra det lite extra exotiskt kan vi prata om hur stor roll den muntliga traditionen spelar i ”Göteborgsstammen”. Fast vi som bor lite närmare Göteborg skulle snarare tala om Kolle- och Ada-vitsar än om muntlig tradition.

Men när vi hör om människor som bor långt borta och som vi inte känner till särskilt mycket om blir det ofta en förvriden bild.

Människor i Libyen slåss med livet som insats för rätten att yttra sig fritt i en av arabvärldens hårdaste diktaturer. De ska bemötas med respekt, inte med överlägsenhet.

Mer läsning

Annons