Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Litauen, ska ni vara med?

Litauen gick med i EU för att markera samhörighet med Västeuropas demokratier, efter årtionden av Sovjetvälde. Men passar Litauen verkligen som EU-medlem?

Annons

På onsdagen kom beskedet att åklagarmyndigheten dragit in demonstrationstillståndet för den Pride-manifestation som planeras i Litauens huvudstad Vilnius i helgen. Sveriges EU-minister Birgitta Ohlson skulle invigningstala.

Litauen har också stiftat en lag som uttryckligen förbjuder information som främjar icke traditionella familjevärderingar.

Förra året skulle en motsvarande manifestation hållas i Lettlands huvudstad Riga. Även då kom ett besked att tillståndet dragits in, bara ett par dagar innan evenemanget skulle äga rum. Men tillståndet utfärdades ändå – efter starka internationella påtryckningar.

Det som hände i Lettland förra året, kan nog upprepas i Litauen i år – att arrangörerna får sitt tillstånd till slut. Det är uppenbart att ett förbud strider mot grundläggande medborgerliga rättigheter. Ett land kan inte både vara med i EU och utfärda förbud mot manifestationer för homo- bi- och transsexuellas rättigheter.

Sedan kan vi ha olika åsikter om samkönade äktenskap, homosexuellas rätt att adoptera och så vidare. Men de litauiska myndigheterna trilskas i syfta att hindra att vissa åsikter över huvud taget får framföras.

EU-minister Birgitta Ohlsson kör den kaxiga attityden. Hon tänker åka till Litauen och hålla sitt tal. Och det skulle se ut om litauisk polis försöker hindra en utländsk minister från att säga något offentligt.

Sverige var med och drev på för att länder som Litauen och Lettland skulle få en ärlig chans att komma med i den första vågen av nya medlemsländer i EU. Det lyckades. Det har ett visst symboliskt värde att det just är Sveriges EU-minister som ska komma och tala på Pride-festivalen i Vilnius.

Det måste finnas en tolerans för olikheter inom EU.

Vissa länder har en – i våra ögon – alltför restriktiv abortlagstiftning. Vissa länder driver en – i våra ögon –alltför släpphänt narkotikapolitik. Vissa länder har – i våra ögon – slarvat med de offentliga finanserna. Sådan meningskiljaktigheter kan vi hantera.

Men när ett land kränker grundläggande medborgerliga rättigheter, måste vi säga ifrån.

Mer läsning

Annons