Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Littorins familjegräl

Även sådant som är privat kan komma att granskas av journalister. Det måste en politiker stå ut med.

Annons

Men den avgående arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin har en poäng. Om vi vill ha politiker med mänskliga drag, måste det finnas gränser för granskningen.

Sven Otto Littorin kallade till presskonferens och höll ett känslosamt anförande. Han sade att det finns tre skäl till att han avgår som arbetsmarknadsminister – och räknade upp namnen på sina tre barn.

Visst hade det varit önskvärt med en tydlig regel: Det privata ska vara privat. Det är bara det politikern gör i sitt uppdrag som ska granskas.

Men så enkelt är det inte. Det en politiker gör i privata sammanhang kan påverka förtroendet. En politiker som säger sig gilla höga skatter kan till exempel inte yrka på vilka tokiga avdrag som helst när han eller hon deklarerar.

Men eventuella familjegräl utgör knappast något allmänintresse. Och framför allt: Barn, hustrur, vänner och släktingar borde så långt som det över huvud taget går hållas utanför.

Sven-Otto Littorin beskrev på presskonferensen hur hans barn hade drabbats av uppmärksamheten. En son vågade inte komma hem, när huset belägrades av journalister. En dotter fick av en journalist frågan om hur det kändes att pappa låg på hjärtintensiven. Vi kanske får höra andra versioner av berörda mediaföretag. Men om Littorins version är riktig är det lätt att hålla med honom: Det är för djävligt!

Och det finns fler exempel.

Vi har till exempel kunnat läsa att Lars Ohlys dotter går i en friskola, trots att Vänsterpartiet är emot friskolor. Men tänk om dottern inte är emot friskolor! Ska barn till vänsterpartistiska politiker vara dömda att följa sina föräldrars politiska uppfattning i varje enskild detalj? Hemska tanke!

Men kändisars privatliv säljer.

Komplicerade skattesystem, makroekonomiska beräkningar och effekter av en förändrad EU-lag är svårsålda nyheter. Det kräver dessutom en hel del resurser att granska sådant. Det är enklare, billigare och mer lättsålt att beskriva en enskild politikers personliga svårigheter. Men sådan journalistik underlättar knappast för en väljare som funderar över hur han eller hon ska rösta den 19 september.

Mer läsning

Annons