Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

M och S borde byta strategi

Det inte särskilt bra för Socialdemokraterna. Det gick uruselt för Moderaterna.

Annons

Båda partierna toppar listan med personer som förknippas med svunna tider, Gunnar Hökmark från Moderaterna och Marita Ulvskog från Socialdemokraterna. Båda var en gång i tiden partisekreterare. Båda förknippas med partiledare som för länge sedan har slutat. Både Moderaterna och Socialdemokraterna har lite svårt för att bestämma sig för vad de tycker om EU.

Visst finns ett engagemang i sakfrågor. Det har inte minst märkts i valdebatter om fri rörlighet för arbetskraft. Men både Socialdemokraterna och Moderaterna har hållit en distans till sina egna partigrupper i Europa. De ville inte delta i den kampanj som pågått i hela Europa om vem som ska bli EU-kommissionens ordförande. Marita Ulvskog är dessutom i grunden misstänksam mot hela EU-projektet – och har alltid varit det.

Personer som tidigare haft högt uppsatta positioner i regeringar och partier kan naturligtvis göra en värdefull insats i EU-parlamentet. Men partierna måste också se till att EU-parlamentet inte verkar vara en avstjälpningsplats för företrädare som inte passar in, när det kommer en ny partiledning.

Det brukar heta att folk inte röstar i EU-valet för att EU är för krångligt och för att det är för långt till Bryssel. Men den här gången har valdeltagandet ökat. EU är ungefär lika krångligt i dag som vid det förra valet till EU-parlamentet 2009. Bryssel ligger lika långt borta i dag som för fem år sedan.

Den stora skillnaden är inte att något har hänt i Bryssel, utan att något har hänt med de politiska partierna i Sverige. Under supervalåret 2014 ville inget parti framstå som en förlorare i EU-valet. Partierna blev mer aktiva. De satsade mer på att värva röster. De tvingades ta EU-valet på större allvar. Alltså: En stor del av ansvaret för valdeltagandet vilar på de politiska partierna, inte på diffusa byråkrater i Bryssel. Men risken finns att partierna återgår till lite mer trötta kampanjer om fem år, när EU-valet inte inträffar samma år som ett riksdagsval.

Mer läsning

Annons