Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men hur blir det sen då?

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

President Barack Obama prioriterar en stabil och demokratisk utveckling i Tunisien och Egypten. Det framgick av hans tal om Mellanöstern på torsdagen. Han gjorde en tydlig markering mot Bahrain, som nu arrangerar rättegångar där regimkritiker döms till hårda straff. Och han irriterade Israel genom att säga att en framtida palestinsk stat ska bygga på 1967 års gränser.

Talet var bra. Men hur blir det sen då?

I Mellanöstern tenderar USA att backa från de höga målen. De kommer lätt i skymundan när världens enda supermakt ser sig tvingad att driva realpolitik.

När George Bush invaderade Irak hade han som mål att demokratin skulle spridas, med Irak som förebild. Det blev svårare än han trodde. Södertäljes kommunalråd fick åka till Washington och förklara hur det har blivit för en kommun som tagit emot många irakiska flyktingar.

Nu lovar USA ännu en gång att verka för demokrati i Mellanöstern. I Tunisien och Egypten har medborgarna själva kastat ut de gamla korrupta regimerna. I Jemen och Libyen är de på god väg.

Så det verkliga testet är hur USA agerar gentemot andra länder. Till exempel Bahrain. Representerar Barack Obamas tal en kursändring? Eller var det bara en symbolisk markering? USA – liksom EU – väntade lite väl länge med att ge stöd till folkmassorna i Tunisien och Egypten.

Obama lovade att avskriva en miljard dollar i skulder till Egypten – och att ge ytterligare en miljard i lån för investeringar i till exempel infrastruktur.

Nu är det inte i första hand bistånd som behövs för att få Egypten på fötter. Det handlar snarare om att få bort korruption och andra missförhållanden som har ätit sig in i den egyptiska ekonomin som en cancersvulst.

Ett särskilt avsnitt av Barack Obamas tal handlade om konflikten mellan israeler och palestinier. Han sade att en palestinsk stat ska skapas. Och grundkonceptet ska vara 1967 års gränser. Men han sade ingenting om att bygget av israeliska bosättningar ska stoppas.

Dessvärre har Israel en regering som absolut inte vill röra någonting. Premiärminister Netanyahu är nöjd med status quo. Att Barack Obama är irriterad på Netanyahu är ingen hemlighet. Men mycket lite talar för att han är beredd att vrida om armen på Netanyahu. Då får vi stå ut med eländet i Mellanöstern några år till.

Och många araber kommer, just med hänvisning till konflikten Israel-Palestina, att betrakta USA med stor misstänksamhet.

Mer läsning

Annons