Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möjlig slutsats: Ge aldrig pengar till nordiska tiggare!

Polisen har gripit en "tiggare" i Uppsala. Han ska ha haft tjocka sedelbuntar på sig. Typ sex miljoner kronor. Och då drar nätmobben igång: Så blir det när vi tillåter tiggeri! Nu är det tveksamt om han över huvud tag kan beskrivas som tiggare...

Annons
Tänk om slutsatsen av Uppsala-ärendet blir att vi borde förbjuda svenska tiggare?

En bloggare skriver så här: "Kanske lite fördelningspolitik skulle hjälpa – ziggisar emellan."

Jaha, då är alltså saken klar. Romska tiggare som kommer hit ingår i organiserade kriminella nätverk. Och vi som någon gång har gett en peng i koppen har förmodligen gett pengar som hamnat i just den här mannens ficka. Någonstans bland sedelbuntarna som han hade haft på sig finns pengar som jag har lagt i en kopp.

Men låt oss läsa vad Upsala Nya Tidning skriver om fallet.

Det var en person som greps vid resecentrum i Uppsala.

– Enligt uppgifter så blev det stökigt när han tiggde pengar till en tågbiljett, och då åkte polisen till platsen och grep honom och fann de här pengarna, säger kammaråklagaren  Anne Sjöblom.

Och det är klart. Om en person har tjocka sedelbuntar på sig, så väcks misstanken om att något inte står rätt till. Mannen har således delgivits misstanke om penningtvätt. Eller för att tala klarspråk: För att ha hanterat pengar som kommer från kriminell verksamhet.

Och det är klart. Om en person har tjocka sedelbuntar på sig, så väcks misstanken om att något inte står rätt till. Mannen har således delgivits misstanke om penningtvätt. Eller för att tala klarspråk: För att ha hanterat pengar som kommer från kriminell verksamhet.

Så långt passar ju historien för alla dem som ogillar romer. Jag har fått något mejl där en person säger att det är en av mina "kompisar" som gripits i Uppsala.

Nåja.

Men det finns några rader i artikeln i Upsala Nya Tidning som nätmobben har missat eller har avstått från att läsa, nämligen följande:

"Vad kan du säga om den misstänkte?

– Det här är en man från Sverige, åtminstone med nordiskt ursprung.

Är det här en person som brukar tigga?

– Som jag har förstått det är det inte en person som brukar tigga. Men han tiggde pengar till den här biljetten, säger Anne Sjöblom."

Det är alltså inte en "typisk" tiggare som gripits i Uppsala, utan möjligen en person som tiggt vid ett enstaka tillfälle.

Alla tiggare är inte romer. Jag träffar då och då personer som så vitt jag kan bedöma i varje fall är lika svenska som jag själv, som ber om ett bidrag. Så eftersom mannen är "från Sverige" eller "åtminstone med nordiskt ursprung", så får vi väl då dra slutsatsen: Ge inte pengar till svenska tiggare! Åtminstone om vi ska följa mobbens logik.

Men det ska vi naturligtvis inte.

Jag tycker nog snarare att vi ska följa en annan logik. Först titta vad som kommer fram i det rättsliga ärendet. När UNT skrev sin artikel var pengarna inte räknade ännu. Så vi får väl se om det blir sex miljoner eller något annat belopp. Och vi får se hur rättsfallet utvecklas. Här finns det utrymme för spännande och oväntade förklaringar, skulle jag vilja påstå.

Det finns en grundläggande princip för en rättsstat: Individen är ansvarig för det han eller hon gör.

Det finns en grundläggande princip för en rättsstat: Individen är ansvarig för det han eller hon gör. Om en svensk eller nordisk person tigger pengar till en tågbiljett i Uppsala och sedan åker fast efter att ha påträffats med sedelbuntar innebär det inte att svensk eller nordisk person som tigger i Örebro är medskyldig eller är inblandad i samma typ av verksamhet.

I november dömdes två bulgarer till fängelse i fyra år och två månader för människohandel vid Örebro tingsrätt. Men det innebär inte alla tiggare från Bulgarien är utsatta för människosmuggling. Eller från Rumänien, för den delen.

Om det inträffar ett mord, så är det mycket sannolikt att det är en man som har begått brottet. "Typiskt karlar", skulle alltså någon feministisk debattör kunna hävda.

Om det inträffar ett mord, så är det mycket sannolikt att det är en man som har begått brottet. "Typiskt karlar", skulle alltså någon feministisk debattör kunna hävda. Men det faller på sin egen orimlighet.

Varje rättsfall måste prövas för sig. Varje individ är ansvarig för sina egna handlingar. Börjar vi rucka på den principen så är vi illa ute. Det hade gällt även om den vid det här laget rikskände mannen Uppsala hade råkat vara från Rumänien eller Bulgarien. Men nu var det ju inte så....

Mer läsning

Annons