Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Momsstrid om korven

Annons

Svenska traditioner mötte europeisk byråkrati i går. Riksdagens skattepolitiker och finansminister Anders Borg tog ännu ett varv med den besökande EU-kommissionären för att försvara det momsbefriade föreningslivet. Förhandlingsomgången andas visst hopp för den svenska ståndpunkten.

Det går inte att underskatta föreningslivets betydelse för vårt samhälle. Vår moderna demokrati bygger på att människor en gång frivilligt slöt sig samman för att verka för en gemensam sak. Det kunde handla om arbetsvillkor, religiös övertygelse, nykterhet, idrott eller bildning. Ur denna gräsrotsrörelse växte medborgarna fram, de som kunde ställa krav på överheten.

I dag spelar idrotten en avgörande roll för att fostra unga människor utanför familjen. Barnen lär sig det samspel som är så viktigt i samhället. Ledare och föräldrar bidrar med sitt obetalda arbete. Det är folkrörelse som vi kan vara stolta över.

För att få allt att fungera krävs pengar. En vanlig inkomstkälla är försäljning av småsaker eller korv, kaffe och dricka. Det är denna ”kommersiella” verksamhet som strider mot EU:s skattelagstiftning.

Det ligger nära till hands att se EU som stora stygga vargen som vill stjäla från små barn. Fullt så svartvitt är inte verkligheten. EU:s skattelagstiftning tillåter inte diskriminering. Korven på matchen kan faktiskt säljas av en företagare. Med det perspektivet kan klubbförsäljningen betraktas som subventionerad konkurrens.

Svenska politiker är eniga om att försvara vårt momsbefriade föreningsliv. Tongångarna mot EU har varit hårda. Nu verkar en kompromiss vara på gång. Det kan handla om att hitta lämpliga nivåer på omsättningen i klubbarna. Och att den svenska skattemyndigheten förenklar momsredovisningen för klubbkassörerna.

Det finns vissa skäl för EU-byråkratin att lägga sig i denna äktsvenska folkrörelse. Den gemensamma skattelagstiftningen måste vara så likvärdig som möjligt i alla medlemsstater för att undvika diskriminering. I vissa EU-länder är idrottsklubbar ett sätt att tvätta svarta pengar. Med det perspektivet blir EU-klåfingrigheten mer förståelig.

Regeringens ansvar är att få till en kompromiss som inte äventyrar en verksamhet som betyder så mycket för hundratusentals barn.

Mer läsning

Annons