Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mördandet fortsätter

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Ytterligare en massaker har genomförts i Syrien. Den värsta hittills. Från omvärlden kommer upprörda fördömanden. Men där stannar det.

Vem som låg bakom massakern kan vi inte veta säkert. Men vi kan göra en rimlighetsbedömning. Den syriska regimen anklagar i princip internationella medier för att ligga bakom. ”Blodtörstiga medier i samarbete med gäng av beväpnade terrorister massakrerade bybor i Treimsa”, skriver den syriska nyhetsbyrån. Den versionen är inte bara långsökt. Den är komplett galen.

FN-systemet fungerade i Libyen. Men det fungerar inte i Syrien. De båda exemplen är länkade till varandra. När Ryssland och Kina till slut gick med på en FN-resolution om att Nato skulle skydda civilbefolkningen i Libyen, räknade de inte med att regimen skulle störtas. I fallet Syrien sätter de stopp. De vill inte att ytterligare en diktator ska störtas. Varken Rysslands eller Kinas regeringar har egentligen något emot att människor mördas. Det är en ”intern angelägenhet”. Och frågan är om Nato – eller någon annan – skulle vilja ingripa i Syrien. Ett internationellt ingripande i Syrien skulle kräva betydligt mer än ingripandet i Libyen.

Nästa vecka reser FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan till Moskva för att prata med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov om Syrien. Diplomatin kommer att fortsätta.

Förr eller senare kommer den syriska regimen att falla. Förr eller senare kommer dess företrädare att ställas till svars för sina brott. Men just nu är läget att president Assad gör som han vill. Han tänker inte låta vare sig Kofi Annan eller någon annan hindra honom från att mörda sina motståndare. Det passar Assad rätt bra att FN skickar Kofi Annan till Moskva för att fortsätta med diplomatin. Under tiden kan han fortsätta massakrera sina motståndare.

I onsdags var det exakt 17 år sedan serbiska styrkor mördade 8 000 människor i den bosniska staden Srebrenica.

Här finns tydliga paralleller. Alla som intresserat sig det minsta för konflikten i Bosnien anade vad som skulle hända när de serbiska styrkorna erövrade Srebrenica. FN och EU försökte medla. Carl Bildt deltog i de försöken. FN-trupper fanns på plats. Men i stället för att hindra massakern hjälpte FN-soldater de serbiska styrkorna att sortera män från kvinnor – att skicka i väg dem som skulle dö.

Diplomatin stoppade inte folkmordet i Bosnien. Och det är svårt att se att diplomatin kommer att stoppa mördandet i Syrien.

Mer läsning

Annons