Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 Mycket som är typiskt kvinnligt

Annons
illustration: Tecknar-Olle

Mannen kör och kvinnan åker med. Förmodligen beror det inte på att kvinnan saknar körkort utan på något annat. Visserligen är andelen körkortslösa bland kvinnor något större än bland männen, men så fasligt stor är inte skillnaden.

I veckan presenterades en nationell resvaneundersökning som gjorts av statliga Trafikanalys. Det hörs direkt på namnet vad myndigheten sysslar med. I just denna studie, den första på många år, har över 10 000 svenskar fått berätta om sina resor under ett dygn. Vi får anta att de flesta som svarat håller sig till sanningen.

Resultatet visar att majoriteten av männen med självklarhet sätter sig vid ratten, medan kvinnor i hög utsträckning är passagerare. Typiskt kvinnligt att vara passagerare, kan man säga.

På Trafikanalys har forskarna inte hunnit med just analysen, alltså att förklara varför tillgången till förarplatsen inte är mer jämnt fördelad mellan könen. Gamla vanor, som den att män bara åker med när de är fulla, gav en statistiker som förslag under presentationen i torsdag. Typiskt manligt? Så kan det väl ändå inte vara.

Förutom könsskillnaderna så transporterar vi oss olika beroende på ålder. Unga åker mer kollektivt, barnfamiljerna tar bilen, och när barnen inte längre finns som ursäkt fortsätter ändå många att välja bort tåg, bussar eller cyklar till förmån för privatbilen. Bland cyklisterna finns ingen noterbar skillnad mellan män och kvinnor. Typiskt mänskligt att cykla.

Tittar man in i bussar och tåg är däremot kvinnor i klar majoritet. Typiskt kvinnligt att åka kollektivt. I förlängningen kan man lugnt påstå att det är kvinnligt att färdas mer klimatsmart.

Resvanorna är ett sätt att detaljstudera skillnader mellan könen i Sverige. Det finns många andra indikatorer i statistiken på olika förhållanden mellan män och kvinnor.

Löner är ett. Det är typiskt kvinnligt att ha lägre lön än män. Likaså att vara duktig i skolan ända upp till universitetsexamen. Längre fram i den akademiska karriären blir det typiskt manligt att vara professor. Det är uppenbart att gedigen träning och en bra start inte räcker ända in i mål. Någon gång under vägen förvandlas terrängen till en hinderbana.

Den som söker på internet hittar det mest spretande fenomen som rubriceras som typiskt kvinnligt. Till exempel en rosa mobil, att shoppa läckra kläder, att göra dramatik av något fullständigt odramatiskt, textilt hantverk, att förminska sig själv och att inte hålla på med experimentell konstmusik. Det finns mycket mer.

Det typiskt manliga behöver man inte söka upp på internet. Det manifesterar sig som det normala i vardagen. Byt Google mot ögon och öron så finns det bara där.

Typiska män och typiska kvinnor borde sluta sig samman ta över det bästa av varandra. Den mixen blir oslagbar. Vi får lära av cyklisterna, som redan verkar vara på väg att gasa hårt mot framtiden.

Mer läsning

Annons