Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Myten om vår neutralitet

Sveriges förhållande till Nato ska utredas. Men syftet döljs under en kaskad av ord.

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Den 27 december, medan många svenskar gav sig ut för att handla på mellandagsrea, publicerades ett nytt uppdrag från försvarsminister Karin Enström. En enmansutredare ska granska ”Sveriges internationella försvarspolitiska samarbeten”. Utredaren ska ”analysera” försvarspolitiska samarbeten” i Norden, inom EU, med Nato och ”andra berörda fora”. Utredaren ska också föreslå ”utvecklingsmöjligheter” i det nordiska samarbetat, med EU och med Nato.

Men faktum är att alla våra nordiska grannländer utom Finland är med i Nato. Nästan alla EU-länder är också med i Nato, bland annat våra baltiska grannländer. Inom EU finns visserligen en ambition att hålla sig med en militär förmåga för insatser i kriser, till exempel bekämpa pirater utanför Somalias kust. Men det finns ingen som på allvar tror att EU kommer att överta Natos roll. Det är i allt väsentligt Nato som står för EU-ländernas säkerhet.

Sverige lutar sig dessutom mot en solidaritetsförklaring, som i korthet säger att Sverige inte kan stå vid sidan av och titta på om ett annat land i EU eller Norden angrips. Politiskt har Sverige alltså redan bundit sig för att delta i försvaret av en rad Nato-länder, om det värsta skulle inträffa. Sedan början av 90-talet är det rutin att Sverige deltar i Nato-ledda operationer ute i världen. Det är dessutom väl känt sedan minst 40 år att Sverige hade en samverkan med Nato under det kalla kriget.

Förra året kom en rapport från den parlamentariska försvarsberedningen som beskriver Nato så här: ”Natos utvidgning har bidragit till stabilitet och säkerhet i Europa. Genom att ställa krav på att blivande medlemsländers försvarsmakter står under demokratisk kontroll har Nato även medverkat till den demokratiska utvecklingen i Central- och Östeuropa som EU-utvidgningen säkerställt.”

Så egentligen: Vad väntar vi på? Varför lämnar vi inte in en ansökan om medlemskap i Nato?

Jo, därför att Sverige fortfarande lever med en neutralitetsmyt. ”Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig”, var den svenska doktrinen under det kalla kriget. Neutralitetsmyten skapade intensiva politiska strider långt in på 80-talet. Den socialdemokratiske statsministern Olof Palme gick exempelvis till ursinnigt angrepp mot en ung moderatpolitiker som hette Carl Bildt. Han ansågs ha olämpliga kontakter i USA.

Neutralitetsdoktrinen avskaffades steg för steg, efter Sovjetimperiets fall. Nu är Sverige ett militärt alliansfritt land som lovar att gå i krig om Finland, Estland, Grekland, Spanien eller något annat EU-land angrips. Men vad finns då egentligen kvar av alliansfriheten?

Mer läsning

Annons