Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Napoléon mot en vaniljpudding

Annons
Franska färger. På söndag är det första omgången i det franska presidentvalet och rött ställs mot blått. arkivbild: Thibault Camus/scanpix

Napoléon mot en vaniljpudding. Det är de småelaka bilderna av huvudmotståndarna i det franska presidentvalet. På söndag ska väljarna säga sitt i en första omgång.

Fransmän har höga tankar om sig själva som ledande kulturnation och politisk stormakt. Och visst är det så, i alla fall i Europa. Frankrike och Tyskland är EU:s motor, båda i kraft av sin storlek, även om Tyskland har extra tyngd med sin starka ekonomi.

Det är president Nicolas Sarkozy som av sina kritiker liknas vid sin föregångare på nationens toppost, Napoléon. Det är ingen smickrande bild av en makthavare på 2000-talet. Å andra sidan har den franske presidenten bjudit på tillfällen till nidbilder genom sitt allt annat än sansade privatliv och sina spontana uttalanden.

Högermannen Sarkozy utmanas av Socialistpartiets François Hollande. Han har ägnat hela sitt liv åt politiken och partiet men stått i skuggan av mer lysande personligheter.

Vid förra presidentvalet var det hans dåvarande sambo, Ségolène Royal, som utmanade Sarkozy – och förlorade. Fram till våren i fjol året hade Socialistpartiet en given kandidat i den karismatiske Dominique Strauss-Kahn. Så avslöjades den misstänkta våldtäkten mot en städerska på ett New York-hotell. Sedan dess har Strauss-Kahn varit föremål för upprepade anklagelser om sexbrott. Slut på den karriären.

Då klev François Hollande fram, han som kallades vaniljpuddingen på grund av sin runda figur och förkärlek till god mat. I sin nybantade version har han fört fram sig själv som ”Herr Normal”, ett alternativ för de franska väljare som tröttnat på självsvåldiga och excentriska politiker.

Personligheter är en sak. Viktigare är trots allt politiken. Frankrike är grovt sett delat i två block med tyngdpunkten påmitten. De senaste opinionsmätningarna visar dött lopp mellan huvudkandidaterna i den första valomgången nu på söndag, men ger François Hollande ett stort försprång för den andra och avgörande valdagen.

Både Sarkozy och Hollande har utmanare till höger respektive vänster. Sarkozy har ägnat kraft åt att markera mot Marine Le Pen, Nationella fronten. Lagen om burkaförbud på allmän plats är ett exempel på hans sätt att blidka den främlingsfientliga högeropinionen. Marine Le Pen har i dag stöd av 15 procent av väljarna.

Socialisten Hollande i sin tur har vänsterkoalitionens Jean-Luc Mélenchon och hans 15 procent av sympatisörer att tampas med. Mélenchon kräver bland annat 20 procents höjning av den lagstadgade minimilönen och konfiskation av löner över 3,5 miljoner kronor.

Båda extremkandidaterna lär falla bort på söndag, tillsammans med liberalen François Bayrou och De grönas Eva Joly.

Det omvärlden, inklusive de andra länderna i EU, egentligen är mest intresserade och beroende av är vilken ekonomisk politik som de bägge huvudkandidaterna tänker föra. Det spelar verkligen roll vad Frankrike gör.

Nicolas Sarkozy lyckades, trots stora folkliga protester, driva igenom ett beslut att höja pensionsåldern från 60 till 62 år. Oavsett allt annat han gjort, var det en nödvändig reform. Inget land har i dag råd att ställa arbetsföra människor utan jobb. François Hollande har lovat en viss återställare.

Om Frankrike får sin förste socialistiske president sedan 80-talet lär valretoriken möta en annan verklighet än då. François Hollande har stajlat om sin person. Han lär behöva göra om politiken också.

Mer läsning

Annons