Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När guldet blir till sand

Ännu en sommar med nyheter om att bärplockare lockats till Sverige under falska förespeglingar. Låt det bli den sista.

Annons
Falskt guld. Det är ovärdigt Sverige att ta hit arbetskraft från Thailand och Kina under förespegling att de kan tjäna stora pengar på att plocka bär.arkivbild: Fredrik Sandberg

De obevekliga lågtrycken hör till den svenska sommarens oönskade händelser. Lika återkommande och lika oönskade är numera skandalerna med bärplockare som lockats till Sverige med löften om att göra ett ekonomiskt klipp. Tusentals thailändare, kineser, vietnameser och bangladeshier sätter sig i skuld för att ta sig hit och utföra ett jobb som ratas av svenskar.

Det finns många sätt att se på dessa långväga gästarbetare. I går kom rapporter från Bräcke om 46 arbetare från Bangladesh i ett hus med två toaletter. Men denna brist i boendestandard är en detalj i sammanhanget. Det värsta är att dessa människor svikits i sina förhoppningar om att kunna arbeta och tjäna pengar.

Alla som kommer hit från de asiatiska länderna har satsat lånade pengar för att få möjlighet att tjäna mer pengar. Det handlar om skulder som skulle ta åratal att betala tillbaka med de inkomster de kan få ihop hemma. Hela syftet med Sverigeresan är att arbeta hårt under en kort period – och tjäna pengar.

I dagarna har hundratals kinesiska bärplockare i Lappland gett upp och tagit flyget hem. Drömmen om att skörda de svenska skogarnas guld slutade i svart besvikelse.

Det ligger nära till hands att tro att denna arbetsmarknad är helt oreglerad, men så är det inte alls. Det finns ett kollektivavtal med minimilön. Det finns särskilda avtal med bemanningsföretagen och de som vill arbeta måste ha arbetstillstånd. Svensk ordning och reda alltså. Ändå blir det så fel och de som drabbas ekonomiskt är de som har allra minst.

Lika svenskt som skogar och myrar med blåbär, lingon och hjortron är vår programmering på att ställa någon till ansvar. Här haglar beskyllningarna från höger och vänster. LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin hävdar att det är regeringens fel. I och med nya lagar behöver inte arbetsmarknadens parter ger klartecken för denna tillfälliga arbetskraftsimport. Undermeningen är att facket hade stoppat detta elände.

Erkänner regeringen sin skuld då? Nej. Statsminister Fredrik Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström pekar ut en annan skyldig: de svenska bärföretagen. Det är inte seriöst av dem att inleda samarbete med utländska bemanningsföretag som lovar sina anställda guld och gröna skogar.

Tar bärföretagen på sig ansvaret? Svaret är – nej. De skyller på bemanningsföretagen från Kina och andra länder. Hittills har ingen av dessa uttalat sig om vem eller vilka de anser skyldiga.

Bärplockning är en dryg syssla, det vet alla som provat till husbehov. De anställda förväntades enligt avtalen plocka mellan 40 och 60 kilo varje dag för att få ut sin lön. Mycket slit för en lön på runt 17 000 kronor.

Trots dessa hårda villkor finns det förtjänster att dra hem från skogen. Enligt uppgifter i Svenska Dagbladet omsatte de två stora bärkoncernerna Polarica och Scandium 1,5 miljarder förra året. Året före hade Polarica en vinstmarginal på 8,5 procent. Det visar på ett väldigt lönsamt företag.

Det finns vinnare alltså. Förlorarna är uppenbara. Vilka regler som än gäller i dag så måste de ses över. Det är ovärdigt Sverige att ha en arbetsmarknad som utnyttjar fattiga människors förhoppningar på detta brutala sätt.

Bären i skogen är sig en skatt, fullproppad med nyttiga antioxidanter som vi ska ta hand om. Men inte genom att ruinera thailändska eller kinesiska familjeförsörjare.

Mer läsning

Annons