Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

– Ni borde skriva om polisen!

Annons
Förtroende. Polisen behöver Varbergabornas förtroende. Och Varbergaborna behöver polisen. Arkivfoto: Tomas Oneborg/TT

Första dagen som NA:s åsiktsredaktion är på Varberga fritidsgård. Vi kliver in genom dörren någon min ut efter sex på kvällen. Vi har knappt kommit in i lokalen när en av ungdomarna säger:

– Ni borde skriva om polisen.

Personens förtroende för polisen är lågt. Inte minst efter en händelse som inträffade för några veckor sedan. Polisen och ungdomarna har olika versioner av vad som hände. Jag har ingen anledning att tro att vare sig de ungdomar jag pratat med eller polisen ger mig uppgifter som är medvetet felaktiga. Det kan vara så att ungdomarna och den som då satt vid polisens ledningscentral helt enkelt uppfattade situationen olika. Dessutom var det en allmänt rörig situation, vilket också kan leda till missförstånd.

De ungdomar jag pratat med berättar följande: Vid niotiden en lördagskväll inträffade ett stort slagsmål i Varberga. Det ska ha skett vid skolan där många brukar stå och hänga. En av ungdomarna ringde till polisen upprepade gånger. Men det dröjde till kvart i elva innan polisen kom med tre bilar.

Polisens bild är följande: Kl 21.08 den aktuella kvällen ringde en fritidsledare om att det var oroligt. Fältassistenter skulle vara på väg. Men det var än så länge ingen överhängande fara. Kl 21.46 fick polisen ett nytt samtal om att läget hade blivit akut. Tre bilar dirigerades till platsen. Två av bilarna var framme kl 22.12. Det slutade med en notering om en trasig ruta på fritidsgården.

Okej, vi har alltså två olika versioner. Och det behöver inte i sig vara något stort problem. Problemet uppstår när en av ungdomarna säger att personen tvivlar på att det är någon ide att ringa polisen.

När jag talar med fritidsgårdens personal efterlyser även de ett större engagemang från polisen, att visa sig oftare, att dessutom prata med exempelvis fritidsgårdens personal som ju onekligen har en god kännedom om ungdomar som vistas i området.

– En gång när vi hade ringt polisen, så var vi tre fritidsledare som stod här utanför när polisen kom. De kom inte ens fram för att prata med oss.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Polisen har ingen lätt uppgift. Även om vi fördubblade polisens resurser, skulle polisen inte att kunna vara överallt på samma gång. Det kommer alltid att krävas prioriteringar. Det kommer alltid att uppstå situationer där polisen måste avstå från att göras ingripanden på ett ställe, för att insatserna behövs någon annanstans.

Men ungdomarna på Varberga fritidsgård behöver polisen. Och polisen behöver Varbergabornas och de unga Varbergabornas förtroende. De ska ringa, om de ser ett brott. De ska ringa om de ser en kompis som är på väg att dras ner i ett träsk av brottslighet. Och de ska ringa om de själva är utsatta.

Oavsett vilken av ovanstående versioner som stämmer, så har polisen ett problem i Varberga.

Precis när några ungdomar har gett uttryck för sin frustration efter en händelse i september, blir det oroligt utanför fritidsgården. Det är slagsmål igen. En av fritidsledarna går ut och försöker dra iväg den ena av de inblandade. Han vägrar. Då får polisen ännu ett samtal om ett slagsmål i Varberga.

Mer läsning

Annons