Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nödvändigheten av att älta

Annons
Ett uselt val. Mona Sahlin var inte nådig på valnatten mot det egna partiets valresulatet. Nu ska hon leda krishanteringen, från förnekelse till ett nytt liv.arkivbild: Fredrik Sandberg/SCANPIX

I går samlades socialdemokraternas partistyrelse till krismöte i Stockholm. Det fanns, och finns, en punkt på dagordningen. Vart ska partiet ta vägen efter söndagens historiskt dåliga resultat? Det resultat som partiledaren Mona Sahlin talade klarspråk om på valnatten och kallade ”ett riktigt uselt val”.

Sjukdomsinsikten finns i den högsta ledningen. Just nu haglar det av förklaringar och bortförklaringar till Socialdemokraternas genomklappning. Partistyrelsemedlemmen Håkan Juholt från Kalmar fick till en oneliner som med säkerhet kommer att återkomma i krishanteringen: Socialdemokraterna måste vara ett parti både för den som dricker latte och den som serverar latte.

Det som en gång var Sveriges i särklass största parti ska nu gräva ner sig i eftervalsanalyser och har tillsatt en kriskommission. Tiden är förbi när S bestämde vad som var gångbart i den politiska debatten och de andra partierna fick snällt förhålla sig till kungsorden. Det ”nya arbetarpartiet” Moderaterna har fått det gamla ner för räkning.

Mona Sahlin är paradoxalt mindre ifrågasatt som partiledare efter valet än före. Hennes närmaste vittnar om en ledarstil som präglas av att lyssna mycket – och sedan fatta beslut och stå för dem. Det låter som en fruktbar modell, kanske inte i alla företag men definitivt något som borde passa en ”rörelse”.

Det finns en metod för krishantering som gäller sorg och personliga kriser. Den första reaktionen på katastrofen är chock, ett tillstånd av förnekelse, förvrängt minne, apati eller hyperaktivitet. Sedan kommer reaktionsfasen som är en kamp emot den oönskade sanningen. Flykt eller missbruk är två sätt att utstå det outhärdliga.

Flykt och missbruk för ett politiskt parti kan vara att skylla nederlaget på dumma väljare som inte fattat budskapet. Och att hänge sig åt nostalgiska tillbakablickar mot fornstora dagar då väljarna begrepp bättre vilken strålande politik partiet hade.

Socialdemokratins ledning ger nu intryck av att vara inne på sluttampen av dessa två plågsamma faser. Partiet har trots allt haft fyra år på sig att grubbla och grunna sedan förra valnederlaget på vad som är fel om man vill fortsätta att dominera svensk politik. Den tredje fasen i krishanteringen handlar om bearbetning och innehåller mycket prat. Lite ältande också, men det hör till. Allt detta prat leder till slut mot något nytt. Förhoppningsvis. Och så ska ju ledningen få all med.

I Örebro kommun ska nu rösterna för det slutgiltiga valutgången räknas. I går svängde mandatfördelningen dramatiskt. Socialdemokraterna förlorade ett mandat från valnatten. Tillsammans med Vänsterpartiet har partiet nu 30 mandat, ett mindre än Koalitionen som i dag styr Örebro kommun. Folkpartiet fick ett nytt mandat. Spännande värre alltså.

Staffan Werme (FP) kommunstyrelsens ordförande, gick i tisdags ut med att han misstänker att Socialdemokraterna gjort sig skyldiga till valfusk i vissa valdistrikt. Reaktionen tolkas av många, inte minst de som kommenterar på na.se, som ord från en dålig förlorare. Han anser också att de politiska motståndarna har lagt ner möda på att föra ut vantolkningar av Koalitionens politik.

Möjligen är Staffan Werme inne i början av krisbearbetningen, i faserna av förnekelse och kamp. Men valet är faktiskt inte avgjort. Och just nu leder Koalitionen efter att ha varit uträknade på valnatten. Att ta ut elände i förskott lönar sig föga i politiken. Låt krisen och bearbetningen vänta till faktum finns.

Mer läsning

Annons