Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Otur med tajmingen

Annons

Det är sämre tider på gång. Det fruktar både företag och särskilt de svenska hushållen. Samma dag som denna dystra nyhet kom, markerar industrifacken att det är dags för rejäla lönelyft. Facklig otur med tajmingen kan man lugnt säga.

Fem företrädare för industrifacken gick i går ut i en debattartikel i Dagens Nyheter. Inget i sak nytt. Inlägget var mest ett sätt att blåsa i trumpet inför de konkreta avtalskraven som kommer om några veckor.

Förra avtalet slöts under den djupa lågkonjunkturen som följde efter finanskrisen 2008. Sverige översköljdes av en varselvåg av historisk kraft. Arbetsgivarna fick ett förhandlingsmässigt överläge och löneökningarna hölls tillbaka. Facken tog, enligt egen mening, samhällsansvar.

Sedan dess har den svenska ekonomin och den svenska företagsamheten återhämtat sig. Vi har blivit bortskämda med allt gladare prognoser, som faktiskt slagit in. Den samlade ekonomin har vuxit och arbetslösheten sjunkit.

Nu är det dags för företagen att kompensera de anställda, hävdar facken. En blick tillbaka på de närmaste åren ger fog för detta krav. Vinsterna hos de största bolagen på Stockholmsbörsen ökade med 70 procent under 2010. Aktieutdelningen i Sverige ligger 2011 i topp i Västeuropa. Självklart skiljer det sig mellan företag.

Allt såg så bra ut – tills för bara några veckor sedan. Nu svajar världsekonomin och därmed Sverige. Ekonomer talar åter om att lågkonjunkturen är på gång tillbaka. Och alldeles snart är det dags för löneförhandlingar.

Stefan Löfven, IF Metall-ordförande, håller än så länge god min. Något annat är inte möjligt efter det att han mer eller mindre lovat sina medlemmar bättre lyft i årets avtalsrörelse. Hans starkaste argument, förutom de väntat goda vinsterna även för 2011, är att de anställa ska få del av företagens ökade produktivitet. Aktieutdelningarna visar att ägarna till skillnad från facken haft tur med tajmingen.

Industrifacken kommer att möta en motpart som laddar med den nya krisen som argument. Dessutom kommer arbetsgivaren fortsätta sin kamp för att lönerna ska sättas direkt i företagen och inte centralt.

Industrifacket lär inte sälja ut sin maktposition. De anställda får räkna med ytterligare ett ”krisavtal”. Trist, men nödvändigt.

Mer läsning

Annons