Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överdriven risk för politiskt kaos

Annons
regerade Sverige. Ola Ullsten på väg in till riksmötet 2012. Han ledde en regering med ett parlamentariskt underlag på 39 mandat. Arkivfoto: Bertil Enevåg/TT

Det är länge sedan nu. Men det är ändå värt att påminna om att Sverige under ett år hade en regering med ett underlag på 39 mandat i riksdagen och 11,06 procent av väljarkåren.

När den borgerliga trepartiregeringen sprack 1978 på grund av kärnkraftsfrågan, bildade Folkpartiet regering. Statsministern hette Ola Ullsten.

Slutsats: Även en regering med bräckligt parlamentariskt underlag kan klara sig utmärkt. Men nu är det ett helt annat läge, kommer någon att säga. Ja, riksdagen har i dag åtta partier, inte fem som det var då. Det fanns 1978 ett parti i riksdagen som skickade sina medlemmar till partiskolor i Östtyskland och sände sin partiledare partikongresser i Moskva. Men det fanns inget parti med rötter i nynazismen.

Men framför allt är skillnaden att minoritetsregeringar har bättre förutsättningar att få igenom sin politik i dag genom de budgetregler som drevs igenom i början av 90-talet.

Talmannen föreslår en statsminister. Och statsministern är vald om mindre än 50 procent av riksdagens ledamöter röstar nej. Det räcker med att allianspartierna lägger ner sina röster, så är Stefan Löfven vald. Inget kaos i första steget, alltså.

Nästa viktiga beslut är statens budget. Där är det sannolikt att det kommer att finnas tre förslag. Stefan Löfvens regering lägger fram ett huvudförslag som möjligen har förankrats i Vänsterpartiet. Allianspartierna lägger fram en budgetmotion som bygger på de fyra partiernas gemensamma valmanifest. Och så kommer Sverigedemokraterna att lägga ett förslag vars huvudpunkt är en drastisk minskning av invandringen. Ett förslag som har sågats av en rad experter. Dels är besparingarna orealistiska. Dels råkar det vara så att Sverige är med i EU. EU har en gemensam asyllagstiftning. Den kommer inte att ändras redan under 2015 eller 2016 eller ens 2017.

Då har Sverigedemokraterna tre alternativ. 1. Rösta för sitt eget förslag – och bli överkörda av riksdagen. 2. Rösta för Stefan Löfvens budget. 3. Rösta för Alliansens budget.

Sverigedemokraterna skulle kunna rösta för Alliansens budgetförslag för att göra livet surt för Stefan Löfven. Men det innebär också att Sverigedemokraterna har fällt en regering genom att rösta för ökad asylinvandring. Det vore sannerligen ett intressant agerande!

Men visst, Sverigedemokraternas världsbild är en aning motsägelsefull. Inför EU-valet hävdade partiet i en av sina broschyrer att Sverige har en av Europas mest välskötta ekonomier. Men så brukar det inte heta när partiet pratar om behovet av minskad invandring.

Risken för Stefan Löfven finns snarare i riksdagens löpande arbete, när budgeten väl är antagen. I en rad enskilda frågor skulle Sverigedemokraterna kunna dela ut käftsmällar åt Stefan Löfven. Då prövas Stefan Löfvens förmåga att agera i riksdagen.

Men några månader efter valnederlaget blir det också lite lättare för allianspartier att göra upp med regeringen i enskilda frågor, till exempel migrationspolitiken, utan att för den sakens skull upphöra att vara oppositionspartier. Vi kan se fram emot fyra block i riksdagen: regeringen (MP och S), Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Alliansen (C, FP, M och KD).

Mer läsning

Annons