Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överens efter 35 års kris

Det tog nästan två år, men nu verkar ett avtal mellan Iran och P5+1-gruppen vara nära. För diplomatin i världen är det en seger.

Annons

Den senaste veckan har det förhandlats på flera håll. Har det inte varit om Greklands fria fall, med en finansminister som lämnade förhandlingsbordet och sladdade iväg på sin motorcykel, har det handlat om kärnvapen i Mellanöstern – en förhandling på övertid som ingen riktigt har vågat hoppats på. Men så plötsligt hände det. Under tisdagen skakade Iran och P5+1-gänget (USA, Kina, Storbritannien, Tyskland, Ryssland och Frankrike) slutligen hand om Irans kärnvapenprogram. I överenskommelsen ingår att FN får insyn i programmet – som dessutom bantas ner ordentligt. Samtidigt lättar EU och USA på sina handelssanktioner mot Iran.

Förhandlingarnas bromskloss har varit FN:s vapenembargo mot Iran, som de vägrat att häva. Till slut nåddes dock en kompromiss: Vapenblockaden mot Iran stannar i ytterligare fem år. Win-win, säger förhandlarna. Lose-Lose säger Israel.

Den största motståndaren till Irans kärnvapenavtal är Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Iran må vifta med vit flagg mot Israel för stunden, men faktum kvarstår: En fiende med kärnvapen, är en livsfarlig fiende.

Trots vissa farhågor, måste dock avtalet ses som en diplomatisk framgång. Visserligen har det tagit extremt lång tid att nå dit vi är i dag. Och visst, avtalet är inte säkerhetspolitiskt perfekt. Men det är bättre än alternativet: En diktatur med kärnvapenambitioner som vägrar världen insyn.

Dessutom: Ju oroligare världen blir desto viktigare är de diplomatiska samtalen. Inom kort kommer världens ledare tvingas att sätta sig ner och prata om andra saker, som situationen i Syrien, och om IS våldsamma framfart. Det kommer att krävas samarbeten och förhandlingar mellan såväl bundsförvanter som djupt rotade fiender – som sätter den fredliga diplomatin på prov.

Men om USA och Iran kan skak hand efter 35 år som fiender – då finns det väl ändå hopp?

Mer läsning

Annons