Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pengarna och värdigheten

Annons
Vårtecken. Tahrirtorget i Kairo i går – ett kikhål mot demokratin. Bild: Bela Szandelszky/scanpix

Förlåt oss. Den italienske EU-politikern Gianni Pitella sa inte riktigt så, men nästan. I salen satt drygt 100 journalister, hälften av dem från arabvärlden.

Seminariet i tisdags i Bryssel samlade EU-politiker, byråkrater och journalister. Organisatören, EU, ville gärna tala om hur mycket man nu gör för att stötta den demokratiska processen efter den arabiska våren.

Den självkritiska insikten är ingen ny ståndpunkt från EU. Men den tål att upprepas. Och den är sorgligt allmängiltig i politiken.

Vi valde den bekväma vägen. De auktoritära regimerna stod för säkerhet och olja. I Europa oroade vi oss för kommande flyktingar och såg inte kampen för demokrati, sa Gianni Pitella, vice ordförande i EU-parlamentet och ansvarig för relationerna med länderna runt Medelhavet. Franziska Brantner, språkrör för de gröna partierna i EU-parlamentet, noterade syrligt att den arabiska våren blommade trots det europeiska stödet till de gamla regimerna.

Eu har, precis som resten världen inklusive i Sverige, fått en ny syn på arabvärlden, de länder som förenats av sitt språk - och sina auktoritära regimer.

EU vill stötta, nu när den första revoltfasen klingat av i många av länderna. Därför tillförs mer pengar (som plockats från andra budgetposter) till olika projekt. Modellen är ”mer till mer” vilket betyder att de europeiska resurserna hakas på redan igångsatta insatser.

EU:s förhållningssätt mot de nyfödda arabiska demokratierna är att göra insatser för att fördjupa demokratin, bland annat genom att stötta fria media och det civila samhället. Det sista kan vara ideella organisationer. Egypten har sagt nej till utländska valobservatörer men EU och andra internationella organ finansierar utbildning av inhemska observatörer.

Det andra huvudspåret för EU är att verka för ”inkluderande tillväxt”, en politisk markering att vilja styra tillväxten. I Algeriet, ett land som ännu är kvar i ett ”förrevolutionärt” tillstånd har EU-pengarna flyttats från stöd till transporter till att specialdestineras för att ge unga jobb. Den stigande ungdomsarbetslösheten är en del av ekonomin som förenar länderna på alla sidor av Medelhavet. Tyvärr.

EU finansierar enskilda projekt i arabländerna, både de som står på tröskeln till ett nytt demokratiskt styrelseskick och de som ännu är kvar i det gamla auktoritära systemet. Motivet för den andra gruppen är att stöd till de ”goda” är ett sätt att hjälpa inhemska demokratiska krafter.

Pengar till enstaka projekt är trots allt en liten del i det stora sammanhanget. Den stora utmaningen för EU är att bygga upp ett mer likvärdigt utbyte med unionens södra grannländer, både vad gäller människor och varor.

Visst ökade antalet flyktingar till Europa som följd av revolterna och kriget i Libyen. Efter den akuta fasen finns det andra krafter som tar över. Marocko och den marockanska ekonomin skulle vinna på att kunna exportera mer apelsiner till Europa. Grekland och Spanien, själva stora apelsinländer, är inte lika förtjusta i den konkurren. Särskilt inte nu i kristider.

Valet i Tunisien vanns överlägset av islamistpartiet Ennadha. I Egypten kommer med stor sannolikt partier knutna till det Muslimska brödraskapet att blir störst. Kommer EU-länderna att acceptera detta, undrade flera av journalisterna från media i arabländerna.

Pier Antonio Panzeri, italiensk vänsterpolitiker i EU-parlamentet, försäkrade att EU respekterar valresultaten, men inte nödvändigtvis politiken.

En palestinsk journalist sa med eftertryck att revolten i arabvärlden i grunden handlar om att folken återtagit sin värdighet. Det får man inte glömma i allt prat om pengar.

Mer läsning

Annons